Kanske vi måste tänka i nya banor
Som lärare brukar jag förklara budgetprocessen så att man först gör en grov uppskattning av försäljning och intäkter, eller i detta fall skatteinkomster, och sen en uppskattning av kostnader och en önskelista för investeringar. Det är det första versionen. Den ska i princip alltid gå på minus. Annars har man inte varit kreativ.
Men sen ska man ju fila på intäkter och framförallt kostnader, tills man når en budget i balans. Då är budgeten klar att presenteras.
LR:s budget med 18 miljoner i underskott är bara en julklappslista, som jag brukar säga. Men jag förstår att i det politiska spelet gäller andra regler.
ÅD har lämnat in två budgetmotioner, för att belysa hur den borde se ut. Den första gäller uttaget från Pensionsfonden. Enligt budgetförslaget, så skall 18.5 miljoner tas från Pensionsfonden, som senaste år. Tidigare tog man ut 13 miljoner. Då man ökade uttaget så skrev landskapets revisor att man inte kan använda Ålands Pensionsfond som en buffert för att få budgeten i balans. Även min åsikt. ÅD föreslår i sin första budgetmotion att uttaget skall sänkas till 13,5 miljoner igen.
I budgetförslaget finns även 20 miljoner från PAF. Ser man i PAFs resultaträkning under de senaste fem åren så har PAF haft en vinst på just 20 miljoner per år i medeltal. Och då är det väldigt optimistiskt att ta ut 20 miljoner på ett enda år. Vi kan debattera länge om hur mycket vi skall eller kan ta, men låt säga 70% av den långsiktiga vinsten alltså 14 miljoner. Detta är ÅDs andra motion.
Detta försämrar budgeten, men det ger en riktigare bild av verkligheten. Det betyder, enligt min mening, att det verkliga underskottet i förslaget till budget är 30 miljoner euro.
Vi har en god ekonomi på Åland med hög levnadsstandard, mycket låg arbetslöshet och stabila priser. Men vi har två problem. Den höga prisnivån och ett underskottet i de offentliga finanserna. Ansvaret för budgetunderskottet ligger i Lagtingets händer. Som jag ser så är det bättre att stämma i bäcken än i ån. Vi har facit i hand och kan se hur det gått för andra länder. Själv har jag ser utvecklingen i Portugal på nära håll. Där trodde man också att man hade mycket pengar , EU-pengar. Så småningom hamnade man att skära 30% på både löner och pensioner.
Men jag vill förtydliga att vi absolut inte, absolut inte, är i samma situation. Men kanske vi behöver göra det som regeringen Sipilä strävar efter dvs att sänka kostnadsnivån med 5%. Men som jag ser det, så är det så att vi måste föregå med gott exempel så att vi senare kan ta de svåra beslut som kommer att behövas. Därför har ÅD lagt en budgetmotion om att lagtingsledamöternas arvoden skall skäras ner med 5%. ÅD har också lagt en budgetmotion om att regeringens löner skulle skäras ner med 5%.
Dessa två åtgärder är bara kosmetika i budgeten (ca 150.000), men det är en signal om att vi börjar med oss själva. Om vi börjar med att sänka våra egna arvoden har vi lättare att lösa alla andra problem på olika sätt.
Dagen efter valet besökte jag Lagtingshuset med min portugisiska vän, som var mycket imponerad. Några dagar senare berättade jag att vi måste ha våra plena någon annanstans eftersom huset skall stängas och renoveras under ett år. Hon tittade förvånat på mig och sade: ”Ni måste ha mycket pengar på Åland?”
Men vi har ett underskott i budgeten. Därför har ÅD lagt en budgetmotion om en halvering av renoveringskostnaden. Vi sparar 2 miljoner, renoveringstiden kan bli kortare, och vi kan undvika hyror. Minns ni hur det gick med renoveringen av Museibyrån. Blev den två eller tre gånger dyrare än beräknat?
Det fanns även några oroande tecken i debatten. Någon nämnde att budgeten har haft ett strukturellt underskott sedan 2008. Varför har man då inte gjort något tidigare? Har man hoppats på ”bättre nästa år”. Det klassiska misstaget före en kris.
Jag har också hört tankegångar här om att klumpsumman ”säkert” skall öka från 2022 och att vi kanske till och med kan låna fram till dess. Det betyder att man talar om en ”tillfällig” svacka från 2008 till 2022. Man vill börja låna för eventuella högre skatteintäkter om sju år.
Att låna mot framtida möjliga intäkter är en dödssynd. Det är med såna uttalanden som kriser uppkommer. Vi måste tänka i nya banor.
Jag hörde ledamot Perämaas tala om ett sk hedersuppdraget. Och det är en sak, som ÅD planerat att lägga en åtgärdsmotion om, alltså ”lika lön för likvärdigt arbete”. Vad jag har förstått, så skulle det kosta 3 miljoner euro. Om man gör den så som alla hitintills har tänkt sig, dvs att man höjer vissa löner.
Men om man istället sänker andra löner så sparar man tre miljoner. Men får ”lika lön för lika arbete” Skillnaden är sex miljoner euro på sista raden. Jag hoppas att denna lösning tilltalar de, som vill ha budgeten i balans. Man kan också frysa de löner, som anses för höga.
Kanske vi måste tänka i nya banor? Jag tror att vi helt enkelt måste acceptera att detta är normalår och anpassa den sk kostymen efter detta. Allt annat är oansvarigt mot Åland och dess befolkning. Lika oansvarigt som att öka antalet flyktingar till Åland.
Omvärlden har nu börjat inse att man hjälper flyktingarna bäst och säkrast närmare deras hemländer. Många ålänningar har kommit till denna insikt, och snart har vi nog en majoritet bakom denna åsikt.
Jag hoppas att vi tillsammans kan göra om detta budgetförslag, och skapa en budget, som kan vara till gagn för Åland och dess befolkning.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
