DELA
© Nya Åland

Juniorträning av öststatsmodell

IFK Mariehamns sportchef Steven Ward (SW) verkar inte vilja kännas vid den oro som signaturen ”Orolig IFK:are” framför i Nya Åland. Det är synd, men kanske också symptomatiskt för IFK Mariehamn med SW som sportchef.
Han väljer att hänvisa till en vacker programförklaring och pekar på årliga diskussioner om lagets spelregler. Enligt SW deltar alla parter i den diskussionen, ledare, föräldrar och spelare.
Efter att som förälder kunnat följa denna ”diskussion” kan jag konstatera att det är just detta som är problemet, diskussionen finns inte. SW är inte intresserad, varken av föräldrars, spelares eller i vissa fall tränarnas åsikter. Den enda sanning som finnas är sportchefens egen av hur juniorfotboll i en ligaklubb ska formas. Den som inte håller med, väljer egentligen att inte vara med.

IFK Mariehamn har tidigare stått för något helt annat. Framgångskonceptet verkar vara glömt. I mångt och mycket har dagens IFK formats under Kari Niskalas, Pekka Lyyskis, med fleras, attityd till fotboll. De har låtit juniorer växa genom att betona glädjen med träning och matcher. Regler har funnits, men inte tvång.
Nu verkar glädjen vara ersatt av tvång.
Gruppen P-95, som jag följt, har det senaste året haft träning tre vardagskvällar, varje vecka. Träningarna har ibland varvats med matcher eller cuper i helgerna. Det säger sig självt att detta är ett tufft program för 11–12 åringar. Som förutom fotbollen har skola, kompisar och andra intressen att odla.
Det tuffa programmet har lett till att avhoppen följt varandra. Därför såg jag med tillförsikt fram emot ”diskussionen” där SW skulle delta. Inför träffen kontaktade jag några föräldrar vars pojkar hade hoppat av under hösten och förslog att de skulle komma med till ”diskussionen”. Den tanke jag lanserade var att vi gemensamt kan diskutera hur frekvent den obligatoriska träningen ska vara, med hänsyn till att ambitionsnivån skiljer sig åt mellan killarna.

Det är bara att konstatera att SW klart och tydligt inte ville ha en diskussion. Hans budskap var, antingen tränar man tre gånger i veckan, annars inte. Om 11-åringen är intresserad av att även musicera måste han välja, IFK är ett ligalag var Wards budskap till 11-åringarna.
Därför är det naturligt att avhoppen kommer att fortsätta. Många barn och ungdomar kommer att känna att de är ”svikare” om de inte har kraft att ställa upp på elitsatsningen. Och resultatet lär inte vänta på sig, träning enligt gammal öststatsmodell hotar effektivt att ta kål på det breda juniorintresset för fotboll.
Jan Erik Sundberg
(Bilden visar invigningen av knatteturneringen Alandia Cup för två år sedan. Foto: GUNNAR ROOS)