DELA

Jämställdhet a la Åland?

Jag har alltid trott att jämställdhet innebar att det är ungefär lika många kvinnor som män inom en organisation. Jag hade fel. Jämställdhet innebär tydligen att det är mest, flest, eller bara kvinnor i toppen.

Så har vi det på Åland i dag inom lagting och landskapsregering. Är det så här som feministerna ser på jämställdheten?

Inget ont om sjuksköterskor, de gör säkert ett bra jobb inom sina yrken, men jag undrar hur många av presidiemedlemmarna i lagting och landskapsstyrelse som har magisterexamen inom till exempel ekonomi, juridik eller statskunskap?

I dagens läge skulle det sitta bra med teoretiska kunskaper inom dessa områden med tanke på revisionen av självstyrelselagen, samt de ekonomiska problem som det offentliga Åland står inför, och de därav följande kontakterna med rikets myndigheter som både fordrar kunskap och erfarenhet nu och framöver.

Enligt lagen skall man beakta 40/60 % regeln när man tillsätter till exempel nämnder i kommunerna . Det vill säga att minst 40% av vardera könet skall vara representerade i nämnden. Men det gäller tydligen inte den lagstiftande församlingen själv! Det skapar ingen större tilltro till politikerna, när man inte följer de lagar man själv stiftat.

Nu kan det ju tyckas att jag som kvinna skall jubla och klappa i händerna när så många kvinnor beträder så många viktiga offentliga poster inom landskapet. Men, tyvärr har det ju visat sig att det inte blir bättre beslutsfattande med enbart det ena könet representerat.

Så skall man följa den regeln borde en man och en kvinna besitta presidieposterna i landskapsregeringen, och av presidieposterna i lagtinget borde en tilldelats en man.

Nu hävdas det visserligen från politikerhåll att politiker skall bedriva politik med hjälp av sakkunniga tjänstemän, och därav följer att politiker varken behöver vara kunniga eller ha speciell kompetens inom olika områden. Enligt min uppfattning betyder det i så fall att vi har tjänstemannastyre, om politikerna inte har kompetens att bedöma om tjänstemännens utredningar saknar både relevans och substans, eller om utredningen är sakkunnigt uppgjord.

Ibland tycker jag nog att man använder sig för mycket av utomstående, dyra konsulter för utredningar som tjänstemännen, med kännedom om Åland, kunnat göra bättre och billigare. Här har nog landskapsregeringen mycket att lära av kommunerna som inte i lika stor utsträckning förlitar sig på utomstående konsulter, utan i stället använder sig av kommunens egna anställdas kunskaper.

Men för att återgå till landskapets presidier, och deras kompetens, får vi nu bara hoppas att landskapets tjänstemän till fullo besitter de kunskaper som medlemmarna av presidierna saknar.

Runa Lisa Jansson