DELA

Jag bor på Åland, men det är inte hela världen

Ålands läge mitt i havet och dess politiska historia och partiella självstyre har en del oönskade effekter.

Horisonterna försnävas emellanåt till en grad att intrycket lätt etablerar sig att Åland är hela världen.

Medan omvärlden då kan göra stora ansträgningar för att erbjuda Åland delaktighet och därigenom sätta Åland på en större karta än den som omfattar 6767 öar och holmar och skär är det inte säkert att Åland orkar med att vidga sin horisont.

Det kan gälla frågan om på vilket sätt vi skall öppna dörrar för de som flyr sina länders kaos och det kan gälla möjligheter som erbjuds ’från hög höjd’ så att säga. 2010 startade ett EU projekt vars syfte det är att etablera ett samarbete över hav och land, över nationsgränser och politiska och kulturella blockeringar. Åland är en central del av ett historiskt, ja tusenårigt nätverk. Vårt nationalhelgon är Helige Olof, sjöfararnas skyddshelgon är han tillika, och spåren efter den mytomspunne och legendariske Norgekungen finns över hela Åland. Från Novgorod i Ryssland reste han över Östersjön till Sverige och vidare till Norge där han slutligen omkom i strid i nuvarande Trondheim. Många följde hans spår i hundratals år. Åland bär oerhört starka vittnesbörd om detta.

Inom Europa fanns en gång fyra enormt betydelsefulla leder som var till för både näringsidkare och andliga pilgrimer. De fungerade som pulsådror i dåtidens Europa. Reformationen gjorde att lederna inom Nordeuropa föll i glömska och till och med avsiktligt demonterades. Den moderna människan såg sitt ljus under renässansen och gjorde sig av med sitt behov av pilgrimsleder. Men nu har pendeln svängt. Resandet till Jerusalem, Rom och Santiago de Compostela omfattar 200.000 människor om året. Leden till Nidarosdomen i Trondheim bara några tusen, ännu , men där ökar resandet med 20% om året. Vi bor grensle över den fjärde av dessa urgamla leder!

Det var detta internationella projekt som presenterades för landskapsregeringen i december 2014.

Det var med en kort veckas varsel i september månad som Kulturministern skulle ta ställning till om Åland skulle vara officiell partner i ett internordiskt/baltiskt samarbete som skulle göra Åland i sin helhet till en integrerad länk.

Kultur och utbildningsvadelningen ansåg att Åland inte orkar med fler projekt än de redan pågående och avvisade därför den förfrågan som förelåg. Åland ställer upp med de museala och arkivariska resurser som finns, men överlåter åt andra att vara direkta partner med S:t Olofsledens projektidé.

Sällskapet Fransiskus på Kökar tillsammans med Kökars kommunledning och även Sottunga står nu som officiell partner. Så småningom kommer Landskapet ändå att få upp frågan på sitt bord. För när Olofsleden genom det åländska landskapet skall certifieras kommer det att ånyo bli en fråga för Landskapets högsta ledning.

Spinoff-effekterna av projektet ligger nämligen så helt i linje med några ständigt återkommande utmaningar: ”Hur får vi folk att vistas här under mer än juli månad?” Svar: pilgrimer reser från maj till oktober. ”Hur skall näringsidkare kunna förlänga sin inkomstsäsong? Svar: pilgrimer behöver äta, sova, kommunicera och vårdas. ”Hur håller vi landskapet öppet” Genom att nya (läs pilgrims) pengar tillförs på andra vägar än direkt lantbruksavkastning. ”Hur skall människors andliga hunger mötas när nu gamla strukturer syns tappa greppet om människorna?” Svar: gränslösa pilgrimer.. ” Hur skall vi medvetandegöra omvärlden om Ålands fantastiska natur och miljö? Ett svar: pilgrimsleden..

När frågan kommer på bordet nästa gång kan vi hoppas att hela Åland ser sin möjlighet att vara en något mindre vit fläck på den nordiska kartan genom att helhjärtat välja att ingå i det nätverk som legat i malpåse i nära tusen år. Men som nu aktiveras runt omkring oss, och förhoppningsfullt också här.

Vakna nu Törnrosa..

Teddy Donobauer

v. ordf Kultur och fritidsnämnden i Finström