Jag är Någon
Utan att vara namngiven, och fast det inte framkommer i vilken kommun vindkraftverket ligger, så tror jag att jag är Någon.
Jag är Någon som försöker ta livet av örnar genom att locka dem att flyga in i vindkraftverkets roterande vingar. Jag är Någon som kommit på hur jag skall minska örnbeståndet utan att bryta mot lagen. Jag är Någon som vill minska örnbeståndet så att jag får skjuta mera ejder.
Jag, Någon, är en stor djurvän. Efter att ha sett så många djur fara illa, inte minst här på Åland, bestämde vi oss för att föda upp egna djur, för eget bruk. Det betyder att djuren kommer som små till gården. Under den korta livstid de har, får de mycket kärlek, blir bortskämda och behandlas med respekt. När tiden är inne för flytt vill jag inte utsätta djuret för den oro som uppstår om det måste lämna gården och hamna i en främmande miljö med främmande människor. Jag ringer efter slaktaren. Han, med sitt fantastiska lugn kommer, kliar tjuren bakom öronen, lägger tampen över huvudet, går till garaget och så är allt över. Att på detta humana sätt och utan ångest få lämna livet är få av oss förunnade. Att veta att mitt djur aldrig varit stressat eller känt rädsla är mycket viktigt för mig.
När man slaktar hemma blir det slaktavfall, det mesta grävs ner direkt efter slakten, men efter styckningen några dagar senare blir det några lådor med ben. Som den bonddotter jag är, så är det helt naturligt att lämna tillbaka till naturen det naturen kan ta emot, det har alltid gjorts och det gör jag fortfarande. Så gjorde jag även förra helgen och det kommer jag att göra i fortsättningen. Kopplingen vindkraftverk, örnar och slaktavfall fanns inte i min värld, däremot att rävar och mårdhundar fick ett skrovmål.
Det var därför som ett slag i ansiktet när jag i fredags öppnade Nya Åland och blev kallad Någon som med illvilja försöker döda örnar.
Det här är Nya Åland i ett nötskal. Man bestämmer själv vad som är rätt och fel, spelar ingen roll om det är sant eller inte, spelar ingen roll om människor blir oskyldigt anklagade, huvudsaken är att man får rubriker.
Jag känner inte dig, Pentti Arjopalo, men av din insändare kan jag utläsa att du är en sann fågelvän, i synnerhet örnar ligger dig varmt om hjärtat. Så långt tror jag vi tänker lika, att värna om fåglarnas väl och ve, sen skiljer vi oss nog. Jag har inte blivit utrustad med en sådan livlig fantasi att jag ser människors ondska i vad som faller för min blick. Tack och lov så tror jag att människan är mera god än ond. Av det, ”att du vid kontakt med lokalbefolkningen fick klart för dig att det var avsett att döda örnar” är det bara att konstatera att det finns berg i alla byar, även i Listersby. Du har din åsikt klar och det är inget jag lägger någon vikt vid.
Vad jag däremot lägger vikt vid är den etik och moral som Nya Åland visar och har visat under en lång tid. Hur man skriver smaskiga historier, där delar kan vara sanna, där delar kan vara lögner. Man bryr sig inte om att kontrollera fakta, gör man det så förvrider man ändå sanningen för egen vinning.
Pentti Arjopalos uppfattning om slaktavfallet vid vindkraftverket är hans egen och är upp till honom. Men det är inte upp till Johan Orre att okritiskt skriva om P A:s uppfattning utan att kontrollera sanningen, vi är tre djurägare i byn så det hade inte varit svårt att få tag på mig. Det är ingen nyhet att Johan Orre jobbar med sensationsjournalistik. Att man gör sig viktiga på redaktionen förvånar mig inte, men att Jonas Bladh som chefredaktör låter allt dravel gå igenom pressarna, det är högst förvånande.
En tidning skall belysa sanningen och inte vara rädd för att säga sanningen, men en tidning som sprider lögner har samma framgång som en butik med varor som ingen köper, den får snart stänga. Där av kommer väl också den desperation av att ha nyheter som säljer.
Förresten har jag hemma ett skriftligt tack för min inbetalning ”för örnens överlevnad” jag gjorde för ett antal år sedan….
Bäste Johan Orre, en ursäkt vore på sin plats.
Susanne Nordberg
Torpare Vårdö
Svar: Susanne Nordberg har rätt, en ursäkt är på sin plats. Nya Åland ber om ursäkt. Trots att reporter Johan Orre ringde ett antal olika personer för att verifiera uppgifterna i den insändare som vi fick oss tillsända, borde vi ringt fler. Vi gjorde helt enkelt inte vårt jobb tillräckligt bra, varför vi ber Susanne Nordberg om ursäkt. Vi tar förstås till oss detta, förhoppningsvis lär vi oss av våra misstag och blir bättre i framtiden.
Jonas Bladh
Chefredaktör
