Ja, vi behöver feminism
”Behöver vi feminism?” skriver Victor Sundqvist i gluggen i Ålandstidningen
Victor skriver att han numera slutat att kalla sig feminist. Det får han gärna göra, men att avfärda en teori och en rörelse med att den är fel ute för att den inte jobbar med alla orättvisor och svepande menar att kvinnor nog borde ta ansvar för andra orättvisor än de som kvinnor utsätts för, är vanlig och upprörande.
Som jag ser det har vi ett stort samhällsproblem i att kvinnor fortfarande, år 2014, har sämre ställning än männen i samhället. Jag har engagerat mig och jobbat med de här frågorna i snart 40 år, det kommer alltid upp att kvinnor borde ta ansvar för andra grupper, i de här fallet män så fort de engagerar sig i kvinnofrågor. Jag kan tycka att det är lite respektlöst, det är som att säga att de orättvisor och kränkningar som flickor och kvinnor drabbas av är oviktiga eller att att dom egentligen inte finns.
Många människor vill inte se strukturella skillnader mellan könen, och ja, dom är besvärande, man vill varken bli sedd som offer eller att riskerar peka ut en förtryckande grupp. Något som ligger nära tillhands om man synliggör orättvisor. Men de man vill är ju att förändra strukturen och problemet är komplicerat, vi är alla med och på ett eller annat sätt upprätthåller ett orättvist system av gammal vana, omedvetet eller medvetet ibland för att bevaka gamla positioner och privilegier och ibland för att vi är bekväma.
Idag har vi massor av fakta som synliggör skillnader i hur män och kvinnor behandlas, för att ta några exempel; löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp på Åland är 18 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15.33. Av sexualbrotten som utförs på Åland står män till 100% för dem. I vårt parlament är det 30% kvinnor och 70% män. Dubbelt fler män dör av olycksfall och våld, allt enligt ÅSUB. Utöver det möter kvinnor och flickor en ständig objektifiering och sexualisering, något som få män gör.
Anser man inte att detta är problematisk och inte vill se att det här samhället i högre grad är byggt för att passa män som grupp än kvinnor, ja då behöver man ju inte bry sig.
F-ordet har alltid haft negativa associationer, men feminism handlar om allas lika värde oavsett kön, oavsett religion, oavsett sexualitet, oavsett någonting. Enligt Nationalencyklopedien som måste ses som en objektiv källa, är feminism en social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män. Feminism var ursprungligen ett nedsättande ord; feminist var en person som inte anpassat sitt beteende till de förhärskande könskonventionerna. Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Det avsåg då framför allt lika rättigheter, inte minst i ekonomiskt hänseende.
Feminism väcker fortfarande starka känslor. Bakom ordet ligger vilja och engagemang, det kräver handling det är också en av styrkorna med ordet. Jämställdhet är ett mer ljummet begrepp, de pekar på en vision, vad vi vill ha men är inte krävande. För många av oss är feminism och jämställdhet samma sak, men feminism är en starkare position, feminism pratar ofta om problem den visar på strukturella problem och privilegier. Feminism är för total jämställdhet mellan könen. Feminism är för människors lika värde, oavsett kön.
Att välja att kalla sig feminist är att visa på att man är beredd att göra något åt problemet.
Victor, ja, vi behöver feminism. Den 1 september startar vi en ny organisation för feminism och jämställdhet du får gärna komma med i de förändringsarbete.
Mia Hanström
konsult i ungdoms- och jämställdhetsarbete
