Island – en förebild?
Nyligen hade vi en viktig och intressant debatt om den framtida narkotikapolitiken i Lagtinget. Bland annat ledamot Pernilla Söderlund tog upp Island som ett gott exempel.
Nyan hade rubriken: ”Island en förebild i kampen mot droger” och skrev ”Pernilla Söderlund tog upp de isländska framgångsrika satsningarna mot narkotika och fick flera i lagtinget att haka på den vinklingen i den drogpolitiska debatten.”
Nyan skrev: ”I slutet av 1990-talet visade en isländsk undersökning att 42 procent av landets 15- och 16-åringar hade druckit sig fulla och 17 procent använt cannabis inom en månad. Då motsvarande undersökning gjordes 2013 var siffrorna nere på fem procent för alkohol och två för cannabis.”
Jag kände till framgångarna när det gällde minskad alkoholanvändning på Island, men det minskade narkotikaanvändningen var främmande för mig, så jag googlade lite. På youthineurope.org finns uppgifter.
Där framgår att 7 procent av 15–16-åringar har använt cannabis på Island. En nedgång från 17 procent på tio år. Är det lite eller mycket? Hur ser det ut på Åland?
Enligt ÅSUBs statistik så hade 20 procent av personerna mellan 18-24 år använt cannabis under de senaste fem åren. Personer mellan 15-16 år hade man tydligen inte ens frågat.
Så det är svårt att säga, men det är kanske inte alls sagt att det är bättre på Island än på Åland.
20 pocent är mer än 7 procent, men det gällde under fem år, och även betydligt äldre personer.
Jag sökte vidare och hittade ett referat av en studie av FN-organet UNDOC, som 2012 visade att islänningarna var de som då använde mest cannabis i världen. 18,3 procent av islänningar mellan 18-67 år hade använt cannabis under det senaste året.
Det är dock svårt att hitta annan jämförbar statistik då Island exempelvis inte är med i det europeiska samarbetet inom EMCDDA.
Sen hittade jag en lite överaskande artikel, som beskrev att Kristján Júlíusson, sjukvårdsminister på Island för de konservativa (motsvarande Moderaterna) hade beställt en utredning om skademinimering i avseendet narkotika.
Denna utredning rekommenderade i september 2016:
1. Avskaffa fängelsestraff för innehav av doser avsedda för egen konsumtion.
2. Ringa narkotikabrott ska inte registreras i belastningsregistret.
3. Blodprov tillåts bara då misstanke finns om att man kört bil under påverkan.
4. Kostnadsfritt sprututbyte
5. En rad förbättringar i missbrukarvården
Det skall bli intressant att se vad islänningarna själva väljer för strategi. Alla modeller har sina för- och nackdelar, men vad gör att Pernilla Söderlund ser den isländska modellen som en förebild?
Stöder liberalerna och de andra parlamentarikerna, som hakade på den isländska modellen, även de rekommendationer, som sjukvårdsministern på Island nu har att ta ställning till som ett alternativ för att minimera narkotikans negativa effekter?
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
