Inte skadligt att vara olika
En vis man en gång i tiden konstaterade som grundläggande princip för något samhälles regering att ”Om det är onödigt att förändra, då blir det nödvändigt att inte förändra”. Jag misstänkar att i strid mot just detta vore en stor del av angelägenheten hos kommunsammanslagnings ivrare faktiskt inget mer än en krävande efter förändring för förändrings egen skull.
Året 1973 gavs ut E.F.Schumachers bok ”Small is beautiful: A Study of Economics As If People Mattered”. Titeln precist summerade författararens budskap och boken blev snabbt en bäst-säljare runtom i världen. Enligt tidningen ”The Times Literary Supplement” har den blivit bland de 100 mest inflytelserika böckerna som utgavs ända sedan andra världskriget. Jag som inflyttare har från början uppskattat som en av Ålands mest värdefulla fördelar just dess småskalighet, och har svårt att förstå värför så många människor på Åland knappast tål att vänta för att förtunna (om inte helt kasta bort) det som hos fler icke-ålänningar ivrigt avundas.
De mäktigaste inflytelserna på samhällets utformning har traditionellt varit kyrklig och kunglig. De gränserna som på Åland evolverade därigenom speglar – såväl geografiskt och demografiskt faktorer – århundrades samhälleliga inflytelsers tillverkande. Nu hävdar man att denna organiskt-evolverade struktur inte längre lyckas svara idagens krav.
John Holmberg (Lib) påpekar till exempel ojämlikheten som orsakas hos vissa ungdomarna på var sin sida en kommunal gräns av att den ena kommunstyrelsen vägrar bidra tlll grannkommunens idrottsförenings kostnader. Men att hitta på någon alldeles mindre drastisk lösning än att kasta överbord arven av några hundra års utveckling borde nog vara möjligt.
Vad det gäller “ideella” gränser som på teoretiskt vis ritas ovanifrån är alla sådana sist och slutligen godtyckligt. Bara en sak är obestridligt: Var någon gräns befinner sig där också befinnas olikheter de respektiva sidorna emellan: Det tillhör gränsers natur. Då så, låt oss upphäva alla gränser medan hela Åland blir en enda kommun och skildringen kommunala och landskaps nivåer emellan görs meningslöst. Därpå skall alla ojämlikheter magiskt försvinna spårlöst, eller hur?
Personligen tror jag inte på magi. Dessutom skulle jag vilja veta vad är så skadligt med olikheter? Är det inte hellre så att de kommunerna som kommer på efterkälkan sporras ur tävlingslust mot att fördubbla deras strävan, till hela gemanskapens fördel?
Robert Horwood
