DELA

Inte bara vår miljö måste fredas

Minister Camilla Gunell (S) införde 2016 ett stöd för vindkraftverken, som i praktiken gynnar ett företag, fram till 2022. Det betyder att halva stödperioden är i nästa mandatperiod.

Nu planerar LR ett stöd till vindkraftverken under 12 år på sammanlagt 17 miljoner euro. För tre mandatperioder, som inte ens har börjat. Brukar man inte söka parlamentariskt stöd för långa överenskommelser? Istället vill en regering, som vacklar som ett korthus, desperat driva igenom egna långsiktiga beslut.

Samma regering skar ner ÅHS verksamhet med nästan 2 miljoner euro och lär ha sparkrav på ytterligare 500 000 euro inför 2019. Vad motiverar den socialdemokratiska ministerns dyrkan av vindkraften?

När det gäller biltrafiken har jag tidigare påpekat att man exempelvis i Finland stöder gasbilar och elbilar på ett likartat sätt. På Åland finns snart fler skattefinansierade laddstationer än vad det finns rena elbilar. De nio åländska gasbilarna kan tankas då de befinner sig i Sverige eller Finland.

I budgetdebatten påpekade jag att värmepumpar av olika slag producerar lika mycket förnyelsebar och ren energi som vindkraften, som skattesubventioneras. I Finland försöker man stöda all produktion för att få så mycket som möjligt för skattepengarna. På Åland verkar LR bara ha el och vindel i tankarna. LR stöder några företag inom vindkraft istället för att stöda konsumenterna i deras eget val av förnyelsebar energi.

Men vindelen skall inte bara tillverkas, den skall även lagras i batterier för att kunna användas i bilar och fartyg.

Jag beskrev i lagtinget en artikel från Aftonbladets hemsida, som heter blodsbatterier och som med text och filmer beskriver koboltindustrin i världen i allmänhet – och i Kongo och i Kina i synnerhet med text och filmer.

Vi kan se hur arbetarna går ner i smala gruvgångar utan stegar och skyddsutrusning. Det sägs att man faller bara en gång där.

Det berättas om hur barnen har det i dessa gruvor. Hälften av världens kobolt finns i Kongo. I alla elbatterier finns kobolt. Också i smartphones, men bilbatterierna är mycket, mycket tyngre.

Batterierna tillverkas sen i Kina och företagen hävdar att de enbart köper upp kobolt som plockas upp av vuxna med rimliga löner. Men de köper även också koboltstenar på de lokala marknaderna utan ursprungscertifikat. Om gruvarbetaren ännu lever eller om han ens hann få sin lön har de ingen aning om.

Den som inte bryr sig om barnen i Kongo, så kan googla på litium, Bolivia och miljö.

Litium behövs också i elbatterierna. Hälften av världens kända reserver finns i Bolivia.

Gasbilar och värmepumpar behöver inte stora elbatterier.

Vid årsskiftet tog minister Mika Nordberg (MSÅ) ett beslut om att elektrifiera reservfärjan L-112 för 1,5 miljoner euro. Tyvärr verkar det vara en mycket dålig investering att konvertera reservfärjor. Men det kanske ses som populistiskt i vissa kretsar.

I budgetdebatten lovade jag att om det skulle finnas någon, som fortsatte att enbart satsa på elfordon, så skulle jag hålla ett anförande om ”allas lika värde”, som vissa säger.

Ålänningarnas lika värde med de kongolesiska barnarbetarna i koboltgruvorna.

Ålänningarnas lika värde med de kinesiska arbetarna i elbatterifabrikerna.

Ålänningarnas och den åländska miljöns lika värde med befolkningen och miljön i Bolivia.

Tydligen får jag sommaren på mig att förbereda mig för det då den åländska regeringen vill pumpa in ytterligare 17 miljoner i vinkraften, samtidigt som ÅHS går på knäna. De bryr sig bara hur elen produceras, men inte hur många, som dör i Kongo eller hur barnabetarna har det där. Naturen i Bolivia är tydligen också utan värde.

Men Åländsk Demokrati försöker värna om både våra skattepengar och andras närmiljö.

STEPHAN TOIVONEN

ÅLÄNDSK DEMOKRATI