Inte alltid rätt att träffa barnbarnen
Ett inte så vanligt och även aningen tabubelagt ämne, är då barnbarn inte har kontakt med den äldre generationen. I något fall finns det garanterat sådana skäl att det inte är motiverat nog att inte ha kontakt. Men lika säkert finns det även fall där det verkligen är motiverat och synnerligen starka skäl till utebliven kontakt mellan barnbarn och äldre generationen.
Sådana fall där alkoholproblem och kronisk psykisk sjukdom inte tas på allvar och där till och med drickande uppmuntras. Sådana fall där det istället domineras av anklagelser, lögner och manipulationer. Sådana fall där den enes barndom inte ska få diskuteras, samt en ovilja att ens vilja lyssna.
Sådana fall där den äldre generationen vägrar medling för att kunna komma framåt. Sådana fall där det enda umgänget med barnbarnen har gått ut på totalt överdriven konsumtion och det materiella. Sådana fall där fasader och lögner är viktigare än det egna barnet och barnbarn.
Det borde säga sig självt att allt sådant inte gynnar barnen det minsta. Det är inte gynnsamt för någons mående, men i synnerhet inte barnens mående. Som förälder är man ansvarig för sina barn och vill deras bästa. Att barn ska växa upp bland alkoholberoenden och psykisk sjukdom och allt vad det kan innebära och ge för effekter (även för framtiden) är inget som man ska blunda för. Att välja att blunda, nonchalera och istället börja anklaga och förtala, hjälper inte barn och barnbarn. Hjälp finns att få för alla, men först måste de inblandade ta till sig fakta om problemen. Det är A och O!
Om barnbarnen dessutom inte vill ha kontakt och umgås med den äldre generationen efter allt detta, så gagnar det knappast barnen att tvinga dem till en relation med den äldre generationen.
Så med detta sagt, vill jag hävda att dessa grunder är tillräckliga för att inte ha kontakt och att umgänget mellan barnbarn och den äldre generationen inte alltid är en självklar rättighet.
”Anonym”
