Jag tror på skärgårdens framtid
Den åländska skärgårdstrafiken är på väg att driftsprivatiseras och det väcker många känslor. Förändringsarbete är aldrig lätt och jag förstår att omställningen inom skärgårdstrafiken har varit och är svår för många av de inblandade. Ändå innehåller alla förändringar även förbättringar och framför allt nödvändiga rationaliseringar. Så varför driftsprivatisering om trafiken fungerar väl? Svaret ligger i en kombination av flera olika faktorer såsom landskapets kärva ekonomiska läge, en alltmer reglerande arbetstidslagstiftning samt en uppgivenhet att inför alla försök till kostnadsreducering i form av förändrade vaktsystem etc mötas av strejkhot. Effekterna av driftsprivatiseringen är alltså smärtsam för några men skapar samtidigt möjligheter inför framtiden.
Detär också viktigt att hålla sig till fakta när denna omläggning diskuteras. Fyra till fem Kumlingebor är direkt berörda av omstruktureringen inom skärgårdstrafiken, inte 19 enskilda personer som felaktigt trummas ut. Trots både muntlig och skriftlig information fortsätter, främst företrädare för det liberala partiet, att helt bortse från detta. I ställer väljer man att i sann domedagsprofetia svartmåla framtiden inte bara för Kumlinge utan i princip för hela skärgården vilket är tråkigt och bakåtsträvande. Om vi inte själva tror på en framtid, och våra egna möjligheter att påverka den, kan vi knappast förvänta oss att andra ska göra det.
Delar av problemställningarna har länge varit kända. Redan år 2010 inledde den dåvarande landskapsregeringen under liberal ledning arbetet med att kartlägga och analysera möjligheterna till privatisering av trafiken. Det arbetet ser vi nu resultatet av. Inom detta år kommer landskapets eget rederi att avvecklas men trafiken kommer att fortsätta, vilket trots allt måste vara det viktigaste. Tack vare de inbesparingar vi gör genom driftsprivatiseringen kan vi fortsättningsvis hålla en hygglig nivå på trafiken och turtätheten.
Genom regeringsbeslut om treåriga turlistor finns nu också den långsiktighet i trafiken som länge efterhörts. Avslutningsvis skulle jag vara mycket förvånad om inte flertalet av våra sjöanställda erbjöds anställning hos de nya redarna. Den kunskap de besitter om fartyg, rutter, last, rutiner etc är unik och värdefull för vem det än må vara Veronica Thörnroos (C)
Infrastrukturminister
