DELA

Trafik för levande skärgård

För en tid sedan skrev Mikael Staffas om skärgården och att LR:s politik är negativ för skärgården. Staffas anser att LR borde börjat arbeta med införandet av kortrutt och att detta skulle vara lösningen på skärgårdens problem.

Alla är medvetna om att skärgårdstrafiken är dyr och att detta är den direkta orsaken till privatiseringen av trafiken. Idén om kortrutt baseras också på att trafiken borde bli billigare. Den stora utredning, som LR lät göra, förespeglar inbesparingar på upp emot 40 miljoner på en total kostnad av 480 miljoner under en 40 års period. Denna utredning är behäftad med flera fel, bland annat har man inte beaktat underhållet av nya vägar och broar, vilket också blir i storleksordningen 40 miljoner. Vinsten blir noll!

Om man sedan räknar på räntor och amorteringar på broinvesteringarna, visar det sig att dessa blir mer än dubbelt så höga som driften av existerande färjor. Det billigare av broalternativen för bro till Töftö är beräknat till 42 miljoner. Med 2 % ränta och amortering på 40 år blir årskostnaden drygt 1,5 miljoner. Töftöfärjan kostar mindre än hälften och med eldrift kommer man ner till ca 500 000, alltså en tredjedel mot brokostnaden, underhållet oräknat.

Samma kostnadsbild gäller för alla de tre rutter där det föreslagits broar, Degerby, Embarsund och alltså Prästösund. Embarsundsfärjan kostar idag omkring 330 000 euro, räntor och amorteringar på en bro för 22 miljoner blir drygt 800 000 euro. Totala investeringen för linjen Svinö – Degerby är beräknad till 100 miljoner vilket ger en årskostnad på 3,65 miljoner, Skarven kostade före driftsprivatiseringen ca 3,5 miljoner, idag borde kostnaden vara under 3 miljoner. Summerar vi dessa tre linjer blir bara kapitalkostnaden för kortrutten minst 2,1 miljon dyrare, lägg sedan till ökade underhållskostnader på 1 miljon så blir kortrutten minst 3,1 miljon dyrare per år än dagens färjor. Sedan måste man ta i beaktande att räntorna under 40 år kommer att stiga märkbart. Kortrutten innebär också förlust av arbetsplatser i skärgården, ett problem som driftsprivatiseringarna nu lyft fram.

Kortrutten kommer att ge kraftigt fördyrad skärgårdstrafik men det finns goda möjligheter att sänka kostnaden samtidigt som man kan förbättra kommunikationerna. En första åtgärd, som föreslagits LR för ett år sedan, vore att införa eldrift på linfärjor. Besparingspotentialen är ca 300 000 euro. LR planerar att bygga nya stora frigående färjor baserade på Skarven. Tyvärr är det den mest oekonomiska färjan man kan tänka sig, den kräver ungefär tre gånger så mycket maskineffekt som ett normalt skrov. Det är flera färjor som snart faller för åldersstrecket och då borde man absolut satsa på energioptimerade el- och hybriddrivna färjor. Detta pågår för fullt runtom i Skandinavien men LR har ännu inte hoppat på tåget.

Ett par direkta snabbåtsförbindelser till Mariehamn skulle vara ett utmärkt komplement till bilfärjorna. Turister som kommer till Mariehamn har mycket små möjligheter att komma ut i skärgården. Båtförbindelser direkt från Östra hamnen skulle medge dagturer till skärgården för turister och snabbare transporter för skärgårdsborna. Kostnaden för sådan trafik är en bråkdel mot bilfärjorna både investerings- och driftsmässigt. För övrigt skall jag återkomma om en levande skärgård senare.

Jan Grönstrand