Helhetsansvar för Ålandskomposten
Inslaget om Ålandskomposten blev inte bra, den ansvariga skötaren utpekas för allehanda brister och undertecknad beskylls för att ha presenterat obestämda planer och beräkningar för miljöministern. Allt detta är fel och när tjänstemännen efter sju år av försummelser framställs som ansvarstagande genom att plötsligt begära kompletteringar, förklaringar och dokumentation kring hygieniseringen, blir inslaget snedvridet och ger felaktig bild av de verkliga förhållanden.
Det kan tillstås att ägaren för åtta år sedan valde felaktig metod för sluten kompostering av avfallet, men detta har myndigheterna känt till från första början, utan att reagera förrän i fjol efter att en ledare i tidningen ställer krav på att ”sluta se mellan fingrarna”!
I miljötillståndet krävs sluten kompostering ”så att massans alla delar i strängarna hygieniseras genom syrsatt nedbrytning och funktionen hos komposteringens olika faser alltid upprätthålls”. Detta villkor har från första början inte kunnat uppfyllas, eftersom man från blandvagnen inte kan pressa in annat avfall än separatinsamlat bioavfall, kryddat med mindre mängder av kreaturens maginnehåll. Strängarna har inte kunnat omblandas och materialet har syrsatts endast kring luftningsrören inne i strängarna.
Efter att Ålandskomposten beviljades miljötillstånd, hamnade anläggningen att ta emot allt sådant flytande avfall som inte tidigare kunnat omhändertas, såsom fiskavfall, döda fiskar, slam från fettavskiljare och avfall från storkök. Detta avfall har inte kunnat inpressas i strängarna, utan avfallet har placerats på invidliggande kompostfält, vilket har ett separat miljötillstånd för behandling av biologiskt behandlat slam. Det är myndigheternas uppgift att övervaka att avfallet förs till den anläggning som ingår i miljötillståndet.
<Ingångsord>Deluktproblem och sanitära olägenheter som förekommer, härstammar till största delen från det avfall som utlagts på invidliggande kompostfält. Avfallet har inte kunnat uppsamlas i strängarna, utan flutit iväg för att belasta efterföljande rotzonanläggning. Rotzonen som planerats för lätt förorenat lakvatten har blivit igentäppt och förlorat sin funktion med följd att även efterföljande våtmark blivit förorenad.
För att lösa lakvattenproblemen beställde entreprenören av undertecknad en plan på separat behandling av flytande avfall från fiskförädling och storkök. Planen innehöll satsvis behandling genom långtidsluftning av det fetthaltiga vattnet och kunde ha varit genomförbar såvida bidrag hade erhållits från miljöavdelningen.
Huvudägarna förklarade för ett par år sedan, att man är villig att bygga en sluten anläggning, såvida finansieringen kan ske både med behandlingsavgifter och en avgift för komposterat bioavfall, vilket kommunerna förbinder sig att återköpa.
Landskapets miljöbyrå har inte reagerat på problemen vid Gunnarsby förrän i fjol, efter att entreprenören blivit ensam ägare och miljöproblemen väckte allmän uppmärksamhet.
Nu började man ställa krav på temperaturmätningar, mellanlagring av ofullständigt komposterat material och analyser på färdig kompostprodukt så att den kan säljas som jordförbättringsmedel i Sverige.
De nya kraven anges inte i miljötillståndets villkor och borde inte införas utan att entreprenören söker nytt miljötillstånd. Villkoren för hygienisering uppfylls inte genom att en undermålig kompostering i huvudprocessen kompletteras med efterföljande strängkompostering, oberoende av hur många gånger strängarna omblandas. Villkoren för hygieniseringen består av en helhet, bestående av fortgående omblandning i huvudprocessen under föreskriven temperatur samt uppläggning av materialet för eftermognad under sex månader. Vid eftermognaden sker i själva verket en effektivare avdödning av de sjukdomsalstrande bakterierna, genom att de självdör eller blir uppätna i en miljö som innebär för dem alltför låga temperaturer.
Myndigheternas senfärdiga tillsynsåtgärder har förorsakat entreprenören kostnader på över 30.000 euro och därtill extra arbete och bekymmer. Mest beklämmande är att de nya kraven inte fyller någon annan funktion än att sysselsätta byråkrater vid landskapsregeringen. De sanitära olägenheter som obestridligen finns på området och som huvudsakligen ligger på landskapets ansvar, kommer inte att minska på något sätt.
För att lösa de verkliga problemen behövs en anläggningsplan som visar vilka behandlingssteg och vilka processer som erfordras för adekvat behandling av mottagna avfallsfraktioner. Planen utarbetas med sådan noggrannhet att den ligga till grund för ansökan om miljötillstånd samt för beräkning av de totala kostnaderna och kostnaden för olika behandlingssteg. Härefter kan beslutas om vilka enheter som delvis bekostas av användarna och uppställs rättvisa behandlingsavgifter och tilläggsavgifter. När kostnadsstrukturen är klar, bör beviljas landskapsbidrag så att behandlingskostnaden ligger på lämplig nivå för alla som nyttjar anläggningen.
Behandlingen skall ske i slutna enheter, så att allt avfall som på hanteras på efterföljande materialfält har undergått biologisk nedbrytning. Lakvatten från fältet leds till en ny rotzonanläggning och behandlas i sådan utsträckning att vattnet kan avledas utan att förorsaka olägenheter för omgivningen, vilket miljöförordningen förutsätter.
Mariehamn, den 15 februari 2015
Carl-Gustav Flink
