Politiska och journalistiska bubblor
Ledarskribenten Nina Fellman försökte i sin ledare 10/2 skriva en kort historik om skärgårdstrafiken och en analys av orsaker till privatiseringarna. Jag vill påstå att analysen ställvis haltar betänkligt. Ett genomgående intryck man får av den här processen är att regeringen kommit på att de sitter med ”Svarte Petter” på hand i politiskt hänseende i efterdyningarna av privatiseringen och då gäller det att lägga ut dimridåer. Som man har god hjälp med av ledarskribenter i bägge tidningarna.
Ledaren 10/2 börjar närma sig lågvattennivån när man i analysen kommer fram att den enda orsaken till dagens situation är obstinata sjöfack. Många kommer säkert ihåg hur det i Ålandstidningens ledarsidor raljerades om Skarvens besättnings uttalanden i september/oktober 2013, i h4 om risken för baltiska övertaganden av landskapets sjötrafik. Nåväl, det tog inte speciellt länge innan risken var omsatt i verklighet. Sjöfacken har säkert kunnat handla annorlunda i vissa fall men spelkorten har hela tiden fördelats av LR som förstås plötsligt kommit på nu att de sitter kvar med ”Svarte Petter” som resultat av sina beslut.
Flera journalister verkar ha en gammaltestamentlig syn på sjöfack som något diffust jäkelskap som finns i fjärran. Dagens sjöfack är ingenting annat än sina medlemmar. Andra feluppfattningar i ledaren är påståendet att facket bestämmer arbetstidreglerna. Detta är lagbundet. Inte heller är det facket som bestämmer bemanningsreglerna. Det gör TraFi (sjöfartsmyndigheten). Inte heller är det facket som bestämmer vilotidsreglerna som troligen är den största stötestenen för ett flexibelt system. Reglerna gäller också för privata aktörer. De flesta känner förstås till att det fuskas något mot regelverken, speciellt på den privata sidan.
Är detta vad ledarskribenten efterh4r i större utsträckning när ”större flexibilitet” förordas.
En annan konstighet i ledaren är att man tydligen tror att den privata sidan har någon annan motpart på den fackliga sidan. Vad jag förstått är det samma fack som de privata skall teckna avtal med när man som LR har skrivit – ”finska kollektivavtal skall gälla”.
Sanningen är den att det är LR som valt privatiseringsvägen med alla de olägenheter som den fört med sig. De flesta verkar ha glömt hela diskussionen som gick för några år sedan om bolagisering av sjötrafiken. Den tanken hade stöd av de ombordanställda. Med ett sådant upplägg hade det säkert funnits en hel del att spara och exempel på lyckade samhällsnyttiga företag finns också som exempelvis Posten och Långnäs Hamn. Men det upplägget var inte intressant – kanske för att det hade varit svårare för en del politiker att i ett sådant självständigt bolag dra politiska fördelar.
CF
