Ingen rök utan eld
Personligen anser jag det vara i det närmaste omöjligt att få långsiktiga lösningar genom att sopa problem under mattan. Därför gläds jag över att Alieu Khan ställer frågan ”Förekommer det rasism på Åland?” Frågan behöver besvaras ärligt för synliggöra vad som behöver ändras och hur det skall göras.
Människor på Åland upplever sig rasistiskt bemötta, nu är det dags att göra något åt det!
I Kahns artikel, och efter egna diskussioner med inflyttade, ”nyålänningar”, så kan vi tillsammans konstatera att personer har upplevt sig rasistiskt bemötta på Åland. Än så länge kanske vi inte känner till så många fysiska incidenter, men verbala uttryck och avvikande bemötande på grund av ursprung är de facto redan där ett övertramp.
Som medmänniskor bör vi tänka på att alltid säga ifrån när någon går över gränsen. Det är ett konkret sätt för oss alla att bidra till attitydförändringar och ökad tolerans. Vi har ett gemensamt ansvar som i grund och botten handlar om att låta våra medmänniskor vara medmänniskor.
Politiker har om möjligt ännu större ansvar att arbeta för acceptans och mångfald i samhället, däribland mot rasism och för integration. De behöver vara medvetna om att olika beslut sänder olika signaler. Det blir extra viktigt med tydlig information och bra motiveringar för att minimera missförstånd. Att exempelvis nekas vidareutbildning p.g.a. att grundskolan i hemlandet var fem år, kan upplevas rasistiskt.
Förklaringen kan mycket väl ligga i att lärarna bedömer det vara för svårt att tillgodogöra sig vidareutbildningen, men på Åland finns inte heller möjligheten för vuxna att läsa upp så många år av missad grundskola.
Att vi fortfarande saknar en integrationslag skapar naturligtvis frågor om vilken grundtrygghet som nyålänningarna har. Tack och lov vet vi att en åländsk integrationslag är på gång, och som det ser ut kommer ett större ansvar för integrationen att läggas på de enskilda kommunerna. Redan nu borde kommunerna förbereda sig och börja lägga upp strategier över hur deras integrationsarbete ska se ut.
Förhoppningsvis leder den pågående debatten om främlingsfientlighet och integrationslagen till att alla funderar på hur de kan dra sitt strå till stacken. Kan vi hitta olika lösningar på språkutbildningar t.ex. genom att återinföra undervisning på arbetsplatser, eller kanske arrangera någon form av ”svenska” för föräldrar till barn som har börjat skolan.
Den förälder som inte kan hjälpa sitt barn med läxorna känner sig lätt utanför. Samhället behöver signalera att vi vill inkludera mångfalden. Det kan vi göra genom lagar och genom att öppna upp dörrarna till vårt allmänna Åland. Möjligheterna att validera en utbildning från hemlandet är viktigt, och så är också möjligheterna att avlägga yrkesprov eller studera med läroavtal, men socialt skulle en nyålänning också behöva känna sig välkommen till en yrkesskola. Varför inte se över möjligheten att arrangera ett ”preparationssår” (med svenska och lite sammanfattning av grundskolan) vid Ålands gymnasium (VUX) eller t.ex. starta upp en särskild vårdutbildning med extra stöd i svenska?
Var inte delaktig i att sopa problem under mattan. Kom ihåg att alla människor har sin styrka och hjälp till med att lyfta fram den istället! Var med och skapa ett positivt samhälle som uppmuntrar mångfald! Ålänningar har alltid varit ett resande folk och borde därför omfamna mångfald och olika kulturer.
Jag säger ja till mångfald och nej till rasism och mobbing och vill att du också tar ställning. Kanske minns du kampanjen som gick ”Krama en turist” – nu är det dags för nästa samhällskampanj: ”Krama en nyålänning”!
Helena Flöjt-Josefsson (s)
