I Lumparland är vi rädda att förlora vårt hjärta
Den 15.5 var kommunminister Nina Fellman och finansminister Mats Perämaa ut till Lumparland för att informera om den tilltänkta kommunreformen. Uppslutningen var inte jättestor men det var heller inte så konstigt när man från regeringens sida först gett oss ett datum (29.5) för att sedan i all hast ändra datumet till den 15.5. Detta fick vi veta torsdagen den 11.5, alltså fyra dagar innan.
Vår kommundirektör meddelade dessutom regeringen att det inte var ett lämpligt datum för oss då hon var i Åbo den dagen och vi inte hade någon möjlighet att få ut informationen till våra kommuninvånare på ett bra sätt. Svaret vi fick var att det inte gick att ändra mera eftersom det redan hade annonserats ut i tidningen.
Vi var 18 personer som lyssnade till ministrarnas bedyrande om att det kommer att bli bra, jättebra, absolut superbra för lilla Lumparland att gå med i den Sydöstra kommunen.
Under mötet framkom dock tydligt att det nog är mycket som inte är helt genomtänkt och klart.
Jag hoppas verkligen att ministrarna och regeringen tar med sig våra tankar och funderingar och inte bara gör detta som ett spel för gallerierna. Vår oro är genuin och vi vill och behöver få svar på våra frågor och farhågor, inte minst hur ska ”makten” i den nya kommunen fördelas? Finns det några garantier att vi får behålla vår skola, vårt dagis och vårt fina äldreboende Kapellhagen?
Om dessa försvinner från vår del av den nya kommunen så kommer vår lilla fina butik att upphöra eftersom kommunen är en stor kund där. Om butiken dör så dör vårt hjärta! Det är vid den lokala butiken man träffas och pratar en stund. Butiken är inte bara arbetsplatser och en plats att inhandla förnödenheter utan den fungerar också som en social knytpunkt.
Vi har erfarenheter av att slås ihop med andra. Se bara på församlingen som heter Lemland-Lumparlands församling. Här vet jag att det är många i vår kommun som anser att vi är lågprioriterade och att exempelvis vår kyrka inte får de resurser som skulle behövas för att bibehålla dess glans.
Vi är många som är oroliga för att det blir likadant om vi slås ihop med större jättar som har mer muskler. Det är klart att i de bästa av världar så kunde det ju innebära att dessa jättar bidrar och hjälper oss mindre men det är en utopi som åtminstone inte jag vågar lita på.
Nej, som liten randkommun är man livrädd att bli överkörd av de som är större och att vi i slutändan blir av med våra servicepunkter i kommunen som vi alla jobbat så hårt för att bygga upp.
Så, landskapsregeringen, lyssna, ta in och hasta inte fram nåt som vi alla ska leva med för en lång tid framöver. Låt det ta tid, mogna och bli rätt. Tvinga inte fram något som med lite tålamod kan komma av sig självt framöver.
Minister Nina Fellman kunde inte ge några konkreta svar på hur maktfördelningen skulle gå till och självklart kunde hon inte ge några garantier för att vi får behålla vårt hjärta i kommunen. Förlorar man sitt hjärta så dör man! Vi kanske inte gör det men vi är inte beredda att ta risken.
Jag vill även förtydliga att vi i kommunen absolut inte har något emot Jomala, det är bara storleksskillnaden på vår kommun och Jomala som skrämmer oss. Vi kommer inte att ha mycket att sätta emot om viljorna går isär.
Pia Eriksson (ÅF)
Kommunfullmäktiges ordförande i Lumparland
