Hur mår älgstammen idag?
Den här rubriken satte jag för några dagar sedan på ett utkast till en liten insändare som jag kände mig inspirerad att skriva. Orsaken till det var att jag läst siffrorna från årets älgjakt samt satt dem i relation till vad det söktes om och hur mycket älg det uppgivits att det fanns kvar efter jakten. Jag ansåg att den ekvationen inte går ihop och kan anses vara hållbar i dagens situation.
Då kunde jag till min glädje, i måndags 20.1 läsa i Nya Åland, Jens Harbergs uppfattning om att vår älgstam nu är i kris! Han hade en lång och klarläggande utredning som jag tyckte att var berättigad och i stort sett bra, Till först vill jag stryka under några väsentligheter i hans artikel, som också jag anser är viktigt för den fortsatta planeringen:
– stor obalans i älgstammen på grund av dålig tjurkvalitet och antal, vilket ger dåligt med kalvar (reproduktion)
– en genomgripande attitydförändring behövs hos jägarna
-12 föreningar av 15 har -06 i sina ansökningar bara angivit antalet vuxna djur, inte tjurar respektive kor som avses
– det fälldes 52 tjurar och 36 kor under senaste jaktsäsong., men endast 16 tjurar var angivna i ansökningarna och av dem hade Brändö uppgivit 13 stycken och fällt dem.
– har vi en obalans i ålders, -tjur och – könfördelningen, så stämmer inte kalvproduktionen med uttagets storlek
På en viktig punkt ifrågasätter jag Jens åsikt,och det är att en älgtjur är mest produktiv vid l2 års ålder?
All forskning i dagsläget pekar på att tjurar mellan 5-l0 år är de mest ”alerta och effektiva” att ta för sig. Älgkorna är även intresserade av dem. Bland dessa relativt unga finns ju medfödda goda arvsanlag till stora revirtjurar ifall de får leva och ha ”hälsan”.
En stor fördel med det senare tänkesättet. är att jägarna lätt ser om det är en spets- eller gaffeltjur han/hon kan fälla, samt att också kunna ha drömmen kvar att en dag fälla ”drömtjuren”. Fortsätter vi att fälla även de som är under 10 år, så blir det minsann inte många 12 åringar, för de fälls även lätt med bland mellantjurarna.
Så till mina tankegångar, efter en blick i backspegeln.
Låt tidigare felbedömningar bli oss till lärdom och bättre disciplin!
– År 1987 söktes det på 50,6 % obestämda, 5,7 % tjurar, 19,6 % kor och 26,4 % kalvar? Inventerat 516 älgar.
Lemland skulle fälla 78, Eckerö 62, Föglö 59, Brändö 49, Hammarland 43 st och så vidare (Brist på tjurar!)
– på 1960-talet beskattades en god älgstam så fel under ett par år, att det resulterade i ett totalt jaktstopp
– 1991 uppskattades älgstammen till 536, bestående av 21 tjurar, 120 kor, 149 kalv och 216 obestämda
(tjurbrist)
– 1992 får 218 älgar fällas, Brändö 32, Föglö 31, Kumlinge 30 och så vidare
1994 som var sämsta året på 28 år, fälldes det 161 älgar, liksom 2005! Föreningar anser:mycket stora fällda
– 1995 älginventeringen visar 10 % tjur, 24 % ko, 26 % kalv, 40 % obestämda (missnöje över för högt resultatet, 448)
– på 3-års jakten 1997-99 fälldes 228 tjurar (59%) 156 kor (41 %) =totalt 54 % samt 327 kalvar =46 %.
Begrunda tilldelningen 1987 och de senaste årens, samt hur förhållandevis mycket tjurar vi fällt. Det är tydligen mycket svårt att behålla en bra älgstam. Det krävs inbördes hänsyn och balans samt stenhård disciplin!
Jag har under hösten diskuterat med de flesta jaktlag och erfarit att de flesta saknar kalvar och kvalitetstjurar. Därför har jag tyvärr mycket svårt att lägga det uppskattade antalet 535 älgar efter jakten, som grund för höstens jakt, Vi har alltför låg produktion! Vi bör även beakta att Åboland har svagt med älg, så vi får ingen påfyllning därifrån.
LR har förvånansvärt nog beviljat att 714 djur får fällas under åren 2006-2008, innehållande 170 tjurar!
Nu är det på tiden att vi alla jägare visar ett ansvarstagande gentemot älgstammen och mellan föreningar så att vi inför hösten har en gemensam linje. För älgstammen är hela Ålands gemensamma tillgång.
Vi skall förhoppningsvis jaga älg alla år framöver, men då skall vi jägare gemensamt förvalta det vi nu har och inse verkligheten
Bengt Häger
jägare
