DELA

Högt spel med välfärden

Socialdemokraterna (S) har väl utvecklade känselspröt, lyssnar och agerar raskt på opinionsyttringar. I grund och botten är det väl ett lovvärt sätt att bedriva politik; att lyssna på valmanskåren och föra fram deras frågor i den politiska debatten. Dilemmat med för stor lyhördhet är att det inte är lätt att föra en raklinjig, långsiktig politik.
När det gäller övertagande av beskattningen kan det säkert vara så att S-ledningen inte har fullt stöd från sina medlemmar. Det finns sannolikt inte heller fullt stöd från en majoritet av befolkningen på Åland. Vad kan då detta bero på?

En av orsakerna är att statens representanter i åratal matat ålänningarna med att Åland är tärande på de finska skattebetalarna. Även ledande åländska politiker har genom åren understött resonemanget och hävdat; det är tryggare att tillhöra en större ekonomi.
I den motvinden tog lagtingets nyaste och minsta parti Ålands Framtid 2007 fram en ”statsbudget för Åland”. Det var ett första försöket att visa att Åland inte är tärande på Finlands ekonomi och att Åland klarar sina egna kostnader.

Naturligtvis blev vi motsagda. Landshövdingen lät förstå att vi kompromissar med välfärden. Liberalerna och vissa Centerpartister med flera var som väntat tveksamma till Ålands skattekraft, de hade ju marknadsfört ett annat budskap. Dessutom var det ju valår.
Stort uppslaget i media blev också landshövdingens (Turunens) uttalanden som strax innan valet 2007 lade sordin på skattedebatten när han hävdade att; ”Åland är tärande”, ”Klumpsumma och flitpeng gynnar Åland” var det notoriska budskapet. Som lök på laxen påvisades att Åland kostar staten 80 miljoner mera än ålänningarna genererar.

Varför kommer vi nu dragande med gammal skåpmat? Jo därför att det förklarar varför ”befolkningen” inte är med ”på skattetåget”; vad desinformationen åstadkommit bland oss ålänningar. Vi har slagits i huvudet med att vara tärande och tappat självförtroendet för vår förmåga att försörja oss själva. Liksom påståenden att; näringslivet är småskaligt, saknar uthållighet och bredd; skattebasen är för svag; det är tryggt att tillhöra Finland sitter i ryggmärgen.
Tack vare ÅSUB rapporten 2009:5 om beskattningen, som för övrigt stämmer väl överens med det utfall ÅF presenterade 2007, finns nu det underlag som begärts från samtliga – kan man hoppas – politiker i lagtinget.

S-ledningen är väl medveten om att Åland går en ekonomisk ökenvandring till mötes om inget görs. Och det gäller inte bara nu i finanskrisens skugga utan i lika hög grad efter finanskrisen.
Om inget görs gäller det för Åland att spara även på sådana områden som socialdemokraterna mest av allt värnar om; vård, skola och omsorg. Utan skattebehörighet behöver många fler arbetsplatser sparas in i offentlig sektor. Motsvarande antal arbetsplatser går sannolikt inte att finna i den privata sektorn.
Det är ett stort ansvar som den socialdemokratiska ledningen tar på sig när man med sitt agerande torpederar enigheten i lagtingen som är för ett övertagande av beskattningen. Det hade man inte väntat sig av ett parti med det ekonomiska och samhälleliga engagemang för välfärden som socialdemokraterna påstår sig ha.
Ålands Framtid
Anders Eriksson
Brage Eklund
Rolf Granlund