Har politikerna rätt att schackra bort vår egendom?
Ja, det kan man verkligen fråga sig, när man läser om turerna kring Stornäset i Kastelholm.
Och ja, de har all rätt i världen att göra vad dom vill med vår egendom! Den makten, ger vi dem vart fjärde år vid allmänna val. Och sedan spelar det ingen roll vad som står i något gammalt dokument som skrevs för ett antal år sedan. Dokumenten gäller bara så länge den politiska viljan finns att följa dess innehåll. Med ett penndrag kan man förändra hela situationen, och det som i går var helig sanning, är idag dikt och förbannad lögn. Sedan kan vi protestera hur mycket som helst, har vi en gång gett politikerna makt att omhänderta, sköta och vårda vår egendom, är det på deras villkor omvårdnaden sker.
Tyvärr är väljarnas minne ganska kort, och när nyval närmar sig finns det alltid trovärdiga förklaringar till de mest vidunderliga beslut som ibland tagits i landskapsregering och lagting, och sedan fortsätter karusellen valperiod efter valperiod. Inte ens om vi lagstiftar att vår egendom skall vårdas och skötas för att kommande generationen ålänningar på samma sätt som nu skall ha tillgång till den, kan vi vara säkra på att egendomen finns kvar när valperioden är över. Ty lagtinget besitter oinskränkt makt att förändra och författa de lagar de önskar, under förutsättning att dessa inte strider mot självstyrelselagen, grundlagen eller Eu-lagarna. Den makten ger vi vart fjärde år våra politiker i den fromma förhoppningen om att de skall tillvarata allas våra intressen, vilket tyvärr inte alltid sker. Detta kallas demokrati.
Sedan kan man ju stå med häpnadens finger i förvånadens mun och bara gapa när Centern som alltid sagt sig värna om jordbruk och skogsbruk och hållbar utveckling, nu helt plötsligt gör en kovändning och säger sig ingenting ha emot att landskapets marker används till någonting som varken har med det ena eller det andra av detta att göra.
Innan grävskoporna tar över för att för alltid förändra skogens och markens struktur på Stornäset hoppas jag att landskapet låter göra en noggrann inventering av de sällsynta växter och fåglar som eventuellt kan finnas i dessa sedan länge orörda marker. Vi har ju tyvärr fler exempel på vägar som dragits genom, och utrotat, sällsynta orkidébestånd och landskapsregeringen bör tänka på att den även har ett ansvar för biodiversiteten och mångfalden i vår flora och fauna. Detta ansvar kräver mer än att man matar några örnar och försvinner inte genom att man avyttrar markegendom.
Runa Lisa Jansson
