Golfturismen ingen guldmjölkande ko
Karl-Anders Lindholm skriver i sin insändare den 3 februari i Nya Åland att Ålands golfklubb erbjuder 20 året om-arbetsplatser och förundrar sig över att inte Sunds kommun yttrat sig om fördelen med detta.
På mötet i byagården i november med Torbjörn Eliasson frågade vi hur många av de anställda som bodde i och betalade skatt till Sund och fick då svaret fyra stycken. För övrigt är det bra att Ålands golfklubb ger arbetsplatser. Man kan bara undra hur det lönar sig att hålla 20 anställda året om och hålla öppet 5 av årets månader! Det kan inte vara hållbart i längden.
Vidare skriver Karl-Anders Lindholm att Sunds kommun saknar ett fungerande företagande (?) och normala serviceinrättningar. Under Kastelholmsbanans glansperiod stängde såväl butik som bank i Kastelholm!
Nu vet vi att de svenskar som hyr stuga på Åland dessutom ofta inhandlat matkassarna de behöver på hemmaplan. Senaste Åsubs undersökning visade att en golfturist spenderar i medeltal 140 euro/ dygn under sin ålandsvistelse. Torbjörn Eliasson uppgav 200 euro/ dygn i en artikel han skrev. Förskönande siffror Eliasson!
Efter ett långt liv har Karl-Anders kommit fram till att man kan ströva fritt på hela Sunds totala landareal. Åtminstone vi som bor intill golfbanorna i Kastelholm har erfarit att så inte är fallet och inser tillsammans med många, många andra ålänningar betydelsen av ett allmänt strövområde som Stornäset.
För Sunds kommun, som även den behöver flera året om-boende skattebetalare tror jag att åtminstone i framtiden det blir ett dragplåster att kunna erbjuda boende centralt i byn, men med möjlighet att vistas på ett allmänt strand- och strövområde i närheten. Det du Karl-Anders kan vara guld värt när de fria stränderna är ett minne blott.
Och sist men inte minst, är det verkligen hållbar utveckling att satsa på golf då Ålands golfklubb, som det synes, med jämna mellanrum måste be landskapet om hjälp?
Isabel Kvarnfors
