DELA

Goda råd är viktigast i Pommernfrågan

Det bär emot att besvara en insändare skriven i det tonläge som Grönstrand använder, men eftersom han också tar upp viktiga sakfrågor skall jag trots allt kommentera dem.

För den oinvigde (om det ännu finns sådana i den här frågan) bör kanske påpekas att Pommerns bevarande har många aspekter.

Här diskuteras torrdockan framför Sjöfartsmuseet, dess pris och om den alls kommer att fungera.

Grönstrand (och Pommernkommittén) talar för att Pommern skall repareras med nitteknik (inte svetsning) i en egen torrdocka framför Sjöfartsmuseet.

Gotenius varv är ett kommersiellt varv i Göteborg som också arbetar med nitteknik. Grönstrand har frågat Mats Gotenius vid varvet vad denne anser om att utföra nitreparationer i den planerade torrdockan för Pommern.

Grönstrand skriver: ”Det är bara buller han varnar för.”

Jag har också talat med Mats Gotenius, som förutom buller nämner avsaknaden av metallverkstad och kringutrustning som ett problem. Han bagatelliserar inte oljudet.

Därför tror han att man på sin höjd kan man byta några få nitar på den platsen.

Här står alltså Grönstrands ord mot mitt.

Bredalsholmens Dokk och Fartöysvaernsenter är ett icke-kommersiellt varv i Kristiansand med stor erfarenhet av nittekniken. Om varvet säger Grönstrand kort: ”De ser inga problem med arbete i en docka för Pommern.” Min uppfattning är en annan.

Av Jon Helge Aas vid nämnda varv fick jag ett skriftligt utlåtande 30 november 2016.

Han skriver att nitreparationer nog kan utföras vad utrymmet beträffar, men ”nitning är dessvärre störande och det är svårt att begränsa det störande ljudet”.

Han menar att varje plåt som byts innebär 2–3 dagar arbete med nithammare, men ”vad detta betyder för hotellet i närheten vill jag inte uttala mig om”.

Han framhåller också att en kran skall finnas tillgänglig och att en del av arbetet med plåtar och spant måste göras i metallverkstad.

Aas avslutar sitt utlåtande: ”Jeg vil, som du forstår, ikke uttale meg om det er klokt å bruke så mye penger på et prosjekt… ”.

Detta kan var och en tolka efter eget förnuft. Min tolkning är att den artige Aas (som varit i Mariehamn på inbjudan av Pommernkommittén) ställer sig tveksam till att spendera så mycket pengar på en torrdocka.

Grönstrand är övertygad om att själva arbetet i torrdockan är billigare än andra alternativ men han visar inga kalkyler.

Att jag tvivlar får honom att utbrista: ”Du som inte har arbetat på varv anser dig tydligen veta vad som är billigast och bäst.” Till det kan jag bara svara, att för den som inte vet själv gäller det att skaffa sig goda rådgivare.

Där har jag inte sparat energi.

Jag har satt ner månader på att hitta de personer som ansvarar för underhållet av stora historiska fartyg över hela världen.

Till dem riktade jag en enkät med 22 frågor (och många tilläggsfrågor) rörande underhåll och framtidsplaner.

Arbetet presenterades i rapporten Corrosion of Historic Ships, som innehåller uppgifter om ett trettiotal fartyg och uttalanden av flera oberoende experter.

Rapporten ger stöd för Pommernkommitténs påstående att en torrdocka för Pommern skulle bli världsunik.

Igen annan fartygsägare/-förvaltare har ansett att en sådan metod är ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Däremot presenterar rapporten flera alternativ till torrdockan.

Till dem skall jag återkomma.

Jerker Örjans