DELA

Goda råd är viktiga för Pommern

I mitt svar (23.1.) på Jan Grönstrands insändare behandlade jag endast möjligheterna att utföra reparationer av Pommerns botten i torrdockan framför Sjöfartsmuseet. Med stöd av experter ansåg jag dem små.

Grönstrand och Pommernkommittén nämner inte alls alla andra arbeten som också skall göras i torrdockan. De kan vara ännu svårare framför Sjöfartsmuseet.

När Pommern dockades i torrdockan på f.d. Algots varv 2007–2008 gjordes förutom reparationerna på undervattensskrovet också omfattande riggarbeten. För underhålls- och reparationsarbete lösgjordes alla fem rår på stormasten och lyftes ned tillsammans med kryssmastens överbramrå. Stor- och kryssmastens toppstänger togs ner. Stormasten byggdes in i ett cirka 3 x 3 meter tvärsnitt och drygt 30 meter högt plastklätt arbetsutrymme. För arbetet uppfördes en byggnadskran invid dockan med en höjd överskridande 30 meter.

Arbete av motsvarande art och omfattning måste utföras med regelbundna mellanrum också om Pommern ligger permanent i en docka nedanför Sjöfartsmuseet. Sunt förnuft säger att detta inte är klokt. Henry Höglund har dessutom visat att det inte är möjligt. En mobilkran med räckvidd och kapacitet att betjäna alla Pommerns master ryms inte på den bro som skall byggas i anslutning till torrdockan.

Det har visats bortom alla tvivelsmål att Pommern för underhåll och reparationer kan bogseras till Stockholm eller Åbo som ett alternativ till torrdockan. Åbo reparationsvarv, ett varv med erfarenhet av Suomen Joutsen och andra historiska fartyg, har gjort ett kostnadsförslag för en tioårs rutindockning för Pommern. Deras förslag omfattar bland annat följande: 4 veckors liggetid; högtryckstvätt, blästring och tre gånger målning av bottnen; partiell sandblästring och 4 gånger reparationsmålning av bordläggningen ovan vattnet; svetsning av 300 nitar; byte av offeranoder; ultraljudsundersökning (= mätning av plåttjockleken) på 200 punkter; sandsvepning och målning av kättingar och kättingboxar; tvättning och behandling av färgskador på master, märskorgar, bogspröt och rår etc. Inkluderat byte av 15 ton plåt i bottnen ryms allt detta inom 500 000 euro inklusive försäkringar och bogsering.

Man har skäl att fråga sig. Kan detta arbete utföras framför Ålands Sjöfartsmuseum? Med en dockning vart tionde år skulle underhållet vid Åbo reparationsvarv över hundra år stiga till samma summa som torrdockans investeringskostnad (utan att ens beakta räntevinsterna). I investeringen i torrdockan ingår varken underhåll eller reparationer av fartyget eller underhållet av själva torrdockan.

Jerker Örjans