Goda beslut om skolmat
Politiker i Finland står inför en rad tuffa beslut om att skära ner på kostnader i stad och kommun. Offentliga måltider riskerar få sig ordentligt med osthyveln. Innan dessa beslut fattas om att införa gigantiska industriliknande kök vill jag passa på att ringa i varningens klockor. Besluten drabbar våra barn, unga och åldringar. Förr sågs näringsrik mat som ett viktigt instrument att bota och vårda, vart tog den insikten vägen? Idag äter de flesta barn majoriteten av sina måltider utanför hemmet, tillsammans med pedagoger och personal. Våra barn når framgång i skolprestationer som delvis kan kopplas samman med ett fungerande skolsystem med gratis varm måltid. Mat och måltid är tätt sammankopplat med hälsa, koncentrationsförmåga och inlärning.
Förespråkare av stor rationell bespisning (centralkök) glömmer i kalkylerna några väsentligheter. Jag hänvisar till den utveckling som skett i Sverige. De gjorde samma misstag som man i Finland nu gör, bygger upp stora industriliknanden centralkök som idag cirka 10 år senare nedmonteras. Idag återinförs de små fungerande köksenheterna. Det är alltså ingen ekonomi i att riva ner fungerande små enheter, för att sedan när man upptäcker att centralkök inte är bra – återbygga dem! Synd och korkat att göra samma misstag, inte sant?
Vad är motiveringen till att inte införa centralkök? När Tyresö kommun, Sverige, gjorde sitt beslut om att stänga centralköket, grundade sig beslutet på en noggrann utredning. Man kom fram till att kvaliteten på maten i centralköket var låg. Matgästerna upplevde maten som ointressant och åt hellre utanför matsalen. Konsumtionen av onyttiga mellanmål var stor. Avstånd mellan kock och matgäst, anonymiteten, försämrade måltidsupplevelsen. Det kastades bort och transporterades för mycket mat. Det fanns för mycket pengar i kompostkärlen!
Mitt engagemang i skolmatsfrågor i Finland har gett mig perspektiv i frågan. En dold kostnad som ingen konsult som lobbar för stora centralkök väljer att lyfta fram är de personalkostnader för sjukskrivningar som uppstår i den fabriksliknande miljön som är centralköket. Kompetensen på personal (läs kostnader) kan skäras ner, men här skär man också ned på trivseln. Kockyrket och yrkesstoltheten har man valt för att möta matgästen och ge service – inte klippa påsar och sprätta upp kartonger. Och är det kartong och mat i industrilådor vi vill ge barn, unga och åldringar? Ja, då är det centralkök som är bäst!
Satsa som i Närpes kommun, behåll små fungerande kök som förvaltas av kunnig personal med en god förutsättning att köpa in mat från närområdet. Politiker och tjänstemän borde syna tanken på vilken stor skillnad alla våra 419 miljoner offentliga måltider per dag i Finland (Faktagaffeln 2013, Ruokatieto) skulle göra för sysselsättningen inom den inhemska livsmedelsproduktionen, för öppna landskap och för hållbarhet både miljömässigt och ekonomiskt.
Harriet Strandvik
Projektledare NNM II – Barn, mat, hälsa
Ragni Eriksson
ordförande
Ålands marthadistrikt
