DELA

Ge ut hamnguiden!

Skriver detta med reservationen att jag inte läst Hellbergs hamnguide och således inte vet vilka naturhamnar det är frågan om, men en bra, aktuell guide över gästhamnar och naturhamnar på Åland behövs verkligen.
Det är inte så att våra naturhamnar på något sätt är ”hemliga”. Det existerar en uppsjö av beskrivningar, av varierande ålder och kvalitet.
Exempel på detta är Sjöbjörnarnas och sjöscouternas kompendier som man kan hitta kopior av i var och varannan båt. Vidare finns ett antal guider på webben, även dessa av varierande kvalitet.
Personligen skulle jag säga att bruket av naturhamnar snarare minskat under de senaste 40 åren. Tidigare såg man oftare segelbåtar i naturhamnar än vad man gör i dag. Orsakerna kan vara många, kanske dagens seglare är bekvämare och vill ha tillgång till el, rinnande vatten, dusch etc? En annan orsak kan vara bristen på aktuella hamnguider.
En utveckling där trafiken koncentreras till ett fåtal, stora gästhamnar är antagligen inte önskvärd på sikt. Många uppskattar att ibland ta iland relativt avskilt i en naturhamn. Det borde således finnas alternativ för alla typer av farkoster och seglare.
Givetvis skall gästande ske baserat på ömsesidig respekt. Om någon ankrar i vilken utanför min stuga, eller tar iland vid en klippa ett par hundra meter bort, finns väl ingen orsak att ta fram hagelgeväret?
Det stora flertalet som rör sig på vattnen har faktiskt sunt förnuft, men givetvis kan man, i en hamnguide, ge rekommendationer där man klargör hur vi tolkar allemansrätten på Åland.

Den åländska skärgården behöver flera gästhamnar och flera olika typer av dessa. Under högsäsong är de populäraste överfulla och tvingas ibland neka anländande båtar plats.
Att i ett sådant fall kunna tipsa om alternativa ankringsplatser kan betyda skillnaden mellan en trevlig semester och en misslyckad dito. I slutänden kan det helt bestämma vilket minne man får av Åland som semestermål. Det är inte så att naturhamnarna tar kunder av de större gästhamnarna, snarare tvärtom.
Personligen tycker jag att det ställvis är glest med typen av enklare hamnar. I Åbolands skärgård finns det gott om dessa, d vs det finns en brygga, ett torrdass och kanske en brunn med pump. Vid bryggan händer det att traktens barn säljer jordgubbar, potatis eller kanske bröd.
Hamnavgiften (om sådan finnes) sätts i en sparbössa på sjöboden. Kunde inte landskapsregeringen fundera över vilka kronoholmar som skulle passa för detta?
Bryggor finns oftast redan och underhålls för trafik för bofasta och sommargäster. Ett rätt byggt torrdass med urinseparering kräver inte alltför mycket underhåll. En relativt blygsam investering kunde ge en betydande avkastning i form av flera båtturister och intäkter för den bofasta befolkningen.
Anders Gustafsson