DELA

Fungerande trafik är nyckeln

Debatten kring den såkallade kommunreformen har åter tagit fart och förespråkarna för en kommunreform försöker övertyga oss om att detta är lösningen på landsbygdens och skärgårdens problem. Att som Barbro Sundback föreslår slå samman skärgården till en kommun är enligt min mening en vision som i dagsläget saknar möjligheter att förverkligas. Efter att ha suttit i Företagsam Skärgårds styrelse i ett antal år kan jag konstatera att enda platsen att hålla ett möte där samtliga skärgårdskommuner kan delta är på fasta Åland! Då har ändå mötena hållits dagtid vilket betyder att de som deltagit varit tvungna att ordna ledigt från sina ordinarie jobb. Med möten på kvällstid tillkommer logikostnader och högre traktamenten. Detta faktum borde åtminstone de lagtingsledamöter som kommer från skärgården känna till. Varför är ni så tysta?

Skulle en åländsk skärgårdskommun bildas innebär det troligen att många nu verksamma kommunpolitiker inte skulle ha möjlighet att ställa upp eftersom det skulle innebära att engagemanget krävde för mycket tid. Dessutom skulle ersättningarna för ledamöternas resor och uppehälle troligen äta upp den inbesparing som minskningen av antalet förtroendevalda kostar. Om man utgår från att man följer det angivna antalet fullmäktigeledamöter för kommun med mellan 2001 och 3000 personer skulle 17 ledamöter väljas till fullmäktige, med kommunstyrelse och lagstadgade nämnder rör det sig om bortåt 60 personer som med jämna mellanrum skulle behöva vara lediga, vissa kanske till och med två arbetsdagar för att medverka på möten då färjornas tidtabeller ser ut som de gör.

För att skärgården ska överleva måste vi satsa på en fungerande trafik där man kan ta sig mellan alla skärgårdskommuner tur och retur samma dag! Lyckas vi knyta samman skärgården med ett fungerande nät av färjor och förbindelsebåtar med anpassade turlistor finns stora möjligheter till ökat samarbete mellan skärgårdsborna både inom näringsliv och offentlig sektor. I dagsläget verkar dock skärgårdstrafiken mest handla om att skära ner turtätheten ytterligare, vilket i förlängningen kommer att leda till ytterligare försämring av skärgårdskommunernas möjligheter att attrahera folk i arbetsför ålder att bosätta sig/bo kvar i skärgården.

Jag ber att få återkomma med idéer kring hur skärgårdstrafiken kunde utvecklas vid ett senare tillfälle.
Simskäla 29/3
Mikael Lindholm