Fungerande behandling hjälper inte alltid patienten
”Den vetenskapliga metoden innebär att man tar ett antagande och testar detta genom experiment och analyserar resultatet”, skriver Johnny Nordman i en insändare 31.8. På detta sätt – och enbart på detta sätt – kan vi, enligt Nordman, bevisa att en behandlingsform fungerar.
I sin enklaste form, som Nordman beskriver den, finns inget att anmärka på den vetenskapliga metoden. När det gäller den medicinska vetenskapen, såsom den ser ut i praktiken, finns emellertid ett antal aber:
%u2022Genom att hävda att kontrollerade experiment är enda sättet att bevisa effekten av en behandling förnekar man betydelsen av klinisk erfarenhet. Ändå vet vi att de bästa läkarna förvärvat sin skicklighet genom sin förmåga att ta tillvara klinisk erfarenhet och lära av framgång och misslyckanden.
%u2022Medicinska behandlingar är betydligt mer komplexa än ”handen på plattan”-experimentet. Inom medicinen kan man inte ställa upp absoluta antaganden utan måste arbeta med statistik. Vi kan aldrig med säkerhet förutse hur en behandling påverkar en enskild individ. Skolmedicinen har löst det här problemet genom s.k. blindstudier; ett läkemedel anses fungera om effekten är större än vad som uppnås med placebo i kontrollgruppen. Man har vänt en svaghet till en fördel eftersom skillnaden i effekt mellan läkemedlet och placebo bara behöver vara statistiskt signifikant. Det innebär att även ett läkemedel med minimal effekt utöver placebo-effekten kan anses verksamt. Det finns dessutom inget krav på att publicera studier som motsäger antagandet (=inte visar på någon effekt) och läkemedelsbolagen sprider naturligtvis inte den informationen frivilligt. När därtill det mesta av forskningen på ett eller annat sätt är knuten till läkemedelsindustrin blir Nordmans utmålade bild av forskarsamhället som ivrigt försöker falsifiera hypoteser en ren utopi.
%u2022För alternativmedicinen blir blindstudierna istället ett moment 22 som effektivt hindrar s.k. vetenskaplig forskning. Eftersom skolmedicinen (inte någon oberoende högre intelligens) definierat vad som är god vetenskap förutsätts t.ex. att alla deltagare i testgruppen får samma medel. Det anses inte vetenskapligt korrekt att testa en komplex behandlingsmetod (t.ex. homeopati) och de flesta skolmedicinare förstår inte vikten av individanpassad behandling. En läkare kan därför ge samma homeopatiska medel åt alla i en testgrupp och tro att han undersöker effekten av homeopatisk behandling. Då uppstår ett validitetsproblem; man mäter något annat än det man avsett att mäta. Ett annat hinder vid blindstudier, särskilt vid dubbelblinda försök, är svårigheten att ”fejka” alternativmedicinska behandlingar.
Vi kan alltså konstatera att skolmedicinska testmetoder är mer eller mindre oanvändbara i alternativmedicinsk forskning, men det betyder inte att det är fel på alternativmedicinen. Inom vetenskapen är det normalt att olika discipliner använder olika mätmetoder eftersom den verklighet de studerar är olika.
%u2022Den medicinska vetenskapen har svårt att acceptera något som ligger utanför dess kunskapsram. Homeopatin anses inte värd att undersöka eftersom medlen är så utspädda att de, enligt skolmedicinen, inte kan ha någon effekt. Andra alternativmedicinska behandlingsformer behandlas lika fördomsfullt; när den egna kunskapen inte räcker för att förstå förklaringsmodellen förkastas metoden som pseudovetenskap. Det är symptomatiskt att man inrättar en professur i alternativmedicin utan krav på att tjänsteinnehavaren ska ha utbildning i alternativmedicin.Det torde vara den enda professur där professorn saknar utbildning inom sitt eget ämnesområde.
%u2022Ur patientsynpunkt relevanta antaganden, t.ex. ”behandlingen hjälper patienten att bli frisk/friskare”, anses inte tillräckligt vetenskapliga. Istället testar man antaganden om att ett specifikt medel dämpar eller eliminerar ett specifikt symptom, något som i vissa fall kan vara relevant men i andra fall helt irrelevant för patienten. Bevis för att statiner sänker kolesterolvärdet och biofosfonater hämmar bennedbrytningen medför inte per automatik att den medicinska interventionen gör patienten friskare.
%u2022Kravet på reproducerbarhet tolkas ofta strikt. Det vållar inga problem vid ”handen på plattan”-experiment, vem som helst kan utföra det testet. Vem som helst kan också dela ut ett bestämt läkemedel. Men handlar det om mer komplexa behandlingsmetoder blir det genast mer komplicerat. Jag kan inte utföra ett antal axeloperationer för att sedan på basen av resultatet hävda att metoden är ren bluff och t.o.m. skadlig. Lika lite kan Johnny Nordman ge biopatiska behandlingar och bedöma biopatins värde utifrån resultatet. Vill jag studera värdet av axeloperationer måste jag analysera resultatet av professionellt arbete, i detta fall operationer utförda av ortopeder. Och jag kan inte kräva att alla ingrepp ska vara identiska för att få enhetlighet i behandlingen.
Satsa på behandlingsformer som vi kan bevisa fungerar, avslutar Nordman.
Den typiska klienten hos mig och andra alternativmedicinare har i många år satsat på dessa ”bevisat fungerande behandlingsformer” och ofta bara blivit sjukare. Fungerande behandling hjälper inte alltid patienten, men det vill inte sjukvården erkänna.
Läkarna gör många gånger ett enastående jobb, men inom skolmedicinen finns också en hybris som bäst kan illustreras med det gamla skämtet ”operationen lyckades, men patienten dog”.
Carina Fant
biopat
