Full skattebehörighet i ramlagspaketet
Eftersom jag inte kunde delta i måndagens lagtingsdebatt om ramlagen och skattemeddelandet vill jag säga några ord så här. Jag är övertygad om att den nu diskuterade ramlagsmodellen är det enda riktiga för Åland. Att som Danmark med Färöarna och Grönland lösa kompetensfrågor med hjälp av en ramlag underlättar framtida förändringar och minimerar slitningar mellan parlamenten. Att en gång för alla fastställa vad som ska vara statlig behörighet och lämna resten åt Ålands lagting att bestämma är en demokratisk och beprövad modell som vi alla borde kunna omfatta.
Av stämningen i lagtinget att döma känns det som att partierna har chans att hitta varandra i denna viktiga fråga, vi har alla möjligheter att nå stor enighet vilket är avgörande för att vi ska lyckas få Helsingfors med på noterna.
Både för parlamentet på Åland och riksdagen i Helsingfors kommer det att visa sig att en ramlag enligt Färöarnas modell blir räddningen från utvecklingshämning och utdragna, splittrande kompetenstvister och förhandlingar som kostar mycket tid och pengar på båda sidor. Det kommer att ta tid, men det gör även varje liten förändring med nuvarande system.
I det nya systemet ska staten Finland stå för sina kostnader för självstyrelsen och precis som fallet är mellan Danmark och Färöarna/Grönland garantera sitt autonoma landskap för oförutsedda händelser – det är statens skyldighet och kan inte ifrågasättas ens när Åland bär upp alla skatter själv. Det självstyrda landskapet Åland kan sedan successivt med egna beslut ta över nya behörigheter som vi då bekostar själva, vilket förklarar skattebehörighetens centrala betydelse. Den som beslutar om budgetens utgiftssida ska också ta ansvar för att inkomsterna täcker utgifterna. Så budgeterar kommuner och företag, så ska också framtida lagting budgetera. En ramlag gör det alltså möjligt för åländska politiker att i framtiden successivt och tryggt öka behörigheten efter uppskattad förmåga och vilja och göra en friktionsfri samexistens med Finland möjlig.
Inom ramen för potentiellt övertagande ska därför naturligtvis hela skattebehörigheten ingå. Åland kommer således på sikt att själv styra över både utgifter och inkomster vilket var tanken från början och idag är ett krav för en utvecklad autonomi. Jag satt med i parlamentariska skattekommittén och förordade för centerns del en hel modell för att vi anser att ålänningarna själva ska kunna avgöra hur vi vill utveckla vår självstyrelse. Jag vill också understryka att det som är bäst för oss är bäst för hela landet. Ju bättre Åland fungerar desto bättre är det för Finland, jag ser inget motsatsförhållande här, tvärtom en win/win situation.
Det viktiga nu är att inte förvilla sig i en massa detaljdiskussioner om vilka skatter som ska tas över eller inte. Nu måste vi ta vara på den spirande politiska enigheten och knyta ihop ramlagssäcken. Frågan om skattebehörighet har utretts så många gånger att fakta finns men politiska beslut saknas. Därför ska vi tillsätta en parlamentarisk grupp med ett tydligt uppdrag att ta fram förslag till en ramlag som även ska innehålla hela skattebehörigheten! Fram tills ramlagen är klar, av erfarenhet vet vi att det tar ett antal år, så måste vi förhandla fram en anpassning av avräkningsbeloppet (klumpsumman), som av flera orsaker halkat efter betänkligt, till en för Åland rättvis nivå. När riksdag och lagting klubbat den nya ramlagen har framtida lagting möjlighet att utveckla självstyrelsen på ett betydligt friare och kreativare sätt.
Tobben Eliasson
lagtingsledamot (c)
