DELA

Fruktan är mänskligt!

I svallvågorna efter Enebergs befängda tilltag uppstår en pseudodebatt där diverse moraltanter av varierande kön försöker övertrumfa varandra i sin envetna strävan att förlöjliga dem som känner fruktan inför livets slutskede. Den rädde tilldelas epitet som ”oupplyst” och det är frapperande med vilken iskyla man bemöter folk som är utsatta för konsekvenserna av detta smärtsamma ämne!

Hoppet är det sista som överger människan. Bortsett från de fåtal som går vilse i dimmorna är den sammanhållande länken människor emellan viljan till fortsatt liv, i alla lägen. Konsekvensen av detta är förstås, helt naturligt, en viss rädsla för ens egen eller andras bortgång. Givetvis vet man att dagen kommer när man aldrig mer får uppleva en porlande vårbäck omgiven av blåsippor i vårsolens sken, men att aktivt välja bort detaljerade tankebanor kring dessa spörsmål är alls icke detsamma som att vara naiv eller oupplyst. Det handlar snarare om ens egen grundinställningen till livet, att man älskar det så högt att inga rationella funderingar i världen får störa harmonin medan det pågår. Tids nog står man inför fullbordat faktum och får ta ställning till detaljerna då. Jag tror att detta är ett klokt och sunt förhållningssätt.

I en värld där frosten och ensamheten biter sig fast, inte minst i det elittänkande åländska samhället där utslagningen förvisso kamoufleras men ändå är ett faktum, hade man önskat en större förståelse och mer genuin ansvarskänsla från dem som har i uppgift att tycka. I frågor som dessa känns det extra angeläget att det allmängiltiga anslaget präglas av omsorg och en tillåtande attityd då mottagaren av budskapet kanske sitter där med sin saknad och avgrundsdjupa sorg i detta nu. Det finns således ingen anledning att ytterligare lägga sten på bördan med en mästrande Bror-duktig ton. Medmänsklighet och respekt måste någon lära en , uteblir den informationen märks det tydligt senare i livet.

Passa på och lev medan du kan! Det är nu tåget går! Känner du missnöje över existentiella detaljer, ändra på dem! Men vänta aldrig med att leva! Låt våra självutnämnda profeter älta allas våran hädanfärd på sina spindelnätsbeklädda kammare, vi andra kan göra något mycket roligare under tiden!
Magnus Mobrandt