Frihandel – på vems villkor?
Nils Torvalds skrev nyligen en kolumn om CETA avtalet. Han ställer sig positiv till avtalet. Argumenten bygger på att avtalet skulle främja tillväxt och handel. Han ser inga risker med den omdiskuterade skiljedomstolsmekanismen.
Vad är då CETA? CETA är ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada som är färdigförhandlat och som eu-parlamentet tar ställning till den 15 februari. Motståndare till avtalet avfärdas ofta som frihandelsmotståndare. Så är inte fallet. Frågan är – frihandel på vems villkor?
Frihandel kan ske på olika sätt. Frihandel kan ske på storföretagens villkor med separata skiljedomstolar specifikt skapade för att bevaka företagens vinstintressen. Frihandel kan innebära att merparten av vår elektronik tillverkas under usla förhållanden i Kina eller att våra kläder produceras av barnarbetare i Bangladesh. Frihandel kan innebära att det är mer lönsamt att odla oljepalmer och skövla urskog än hållbar lokal livsmedelsproduktion. Frihandel kan innebära onödiga miljöbelastande transporter.
Men global handel kan även ske solidariskt där producenter följer regler för rätt till facklig organisering, där politiskt demokrati existerar, där vinster inte slussas till skatteparadis och där miljöeffekter beaktas.
Det mest kontroversiella i CETA avtalet är skiljedomstolen ICS . Denna innebär att storföretag kan stämma nationer på miljardbelopp för demokratiskt fattade beslut om vinsterna hotas. Det mest anmärkningsvärda är skiljedomstolens bristande kongruens. Nationer kan inte stämma företagen inför ICS för t.ex. hälsovådliga produkter utan är hänvisade till gängse juridiska institutioner (asbest och tobak är exempel på produkter som förorsakat samhället enorma kostnader).
Det europeiska domarförbundet, otaliga vetenskapliga studier och över 100 professorer i juridik och internationell rätt menar att skiljedomstolen sannolikt strider mot EU:s fördrag. 455 fack- och miljöorganisationer i Europa kräver att CETA stoppas. I Finland har professorn i internationell rätt Martti Koskenniemi varit en skarp kritiker av skiljedomstolen men i övrigt har finländska politiker och media varit mycket tysta i frågan.
Nämnas kan att Torvalds röstade emot att skiljedomstolens laglighet skulle prövas av europadomstolen när frågan var uppe i eu-parlamentet den 26 november. Detta och frånvaron av debatt är fullkomligt obegriplig. Det handlar om de politiska och demokratiska institutionernas integritet i förhållande till den ekonomiska makten.
Denna skiljedomstol ger sitt utslag inte baserat på lag utan på en in-casu tolkning om nationers lagstiftning inskränker företagens vinstmöjligheter. I CETA krävs en s.k. negativ listning dvs. alla områden som skall undantas från avreglering måste separat undantas (högaktuellt i Finland nu inför SOTE reformen).
Denna skiljedomstol var aktuell redan 1998 i det sedermera kollapsade MAI avtalet. Då uttalade dåvarande WTO chefen sig så här: ” Vi skriver nu konstitutionen för en ny världsekonomi, i framtiden skall nationer endast kunna avreglera och aldrig återreglera”. CETA innebär frihandel på storföretagens och inte allmänhetens villkor. Låt oss minnas att vi haft frihandel i Norden och EU i decennier utan skiljedomstol. EU och Kanada är inga bananrepubliker utan har solida befintliga juridiska institutioner. Storföretagen behöver inga specialdomstolar.
Mogens Lindén
Mariehamn
