DELA

Franzén är totalt kompromisslös

Den frenesi som jag tilldömde fågelskådarna i min tidigare insändare i Nya Åland illustreras tydligt av Föglöbon Johan Franzéns insändare där han invänder mot det han kallar ”besynnerliga påståenden” från min sida . Han misstolkar också mycket av det jag skrev, på ett sådant vis att han tycks ha tagit min insändare personligt.
I sådana fall ber jag om ursäkt Johan. Min insändare var inte ett angrepp på fågelskådare eller Birdlife Finland, tvärtom är jag den första att uppskatta det arbete dessa organisationer gör på ideell och semiprofessionell basis.
Liknande typer av arbeten förekommer även på ”jägarsidan” där man både samlar in och monitorerar data gällande bestånd, för att kunna bedriva en vettig förvaltning, och till hjälp för att förstå den övergripande miljösituationen i naturen.

Vad jag försökte göra var att sätta frågan i rätt sammanhang och i rätt perspektiv. Denna fråga är stor och välkänd på Åland, men i övriga världen är varken intresset eller behovet av att veta och tycka i detta inte det minsta spridd, förutom i vissa snäva kretsar, som tex Birdlife Finlands medlemsmatrikel.
Men att på allvar påstå att en åländsk vårfågeljakt, i enlighet med fågeldirektivet, skulle få återverkningar på vår besöktsturism är bara löjligt.

Det jag däremot vänder mig emot i Johan Franzéns insändare är den totalt kompromisslösa hållning han har i fråga om vårjakten.
Läser man insändaren märker man att det i hans resonemang inte finns det minsta lilla utrymme för en tolkning som skulle möjliggöra en begränsad jakt på våren, i syfte att bibehålla en av våra starkaste kulturyttringar vi har på Åland. Och är hans inställning till jakt och jägare gemensam för andra inom tex Birdlife, så har jag svårt att förstå hur vi skall lyckas få dem övertygade om att det är förenligt med hållbart utnyttjande att bedriva en begränsad vårjakt.
Detta gör mig lite förbannad.

Vilken universell rätt har Johan Franzen i att döma ut det system och den förvaltning ålänningarna själva skapat och som de facto fungerat ifråga om de åländska vilt- och fiskbestånden? Varför tycker Johan Franzen att han sätt att se på naturen, och att hans sätt att fungera är det enda rätta?
Varför kan han inte förstå att andra människor är lika intresserade och engagerade i naturen och fåglarna som han, men med skillnaden att man kan tycka det är okej att skörda lite av naturens överskott?

Man hade hoppats att det funnits så mycket storsinthet även hos Johan Franzén och hans gelikar att de kunde haft överseende med en begränsad vårjakt på ett par tusen gudingar.
En sådan liten jakt hade inte stört reproduktionen, den hade fått fart på de viltvårdande åtgärder som skulle hjälpt fågelstammarna, samt hade framförallt betytt att man fått tillbaks glimten i ögat på tusentals personer som nu sett en av de sista resterna av den levande åländska skärgårdskulturen gå förlorad.

För en sådan liten jakt är även de tekniska detaljerna i fågeldirektivet klara som knipögon. Jakt under reproduktionstid är möjlig, i mycket liten skala, om ingen annan lämplig lösning kan finnas. Åland lyckades inte under processen i EU-domstolen visa detta, alltså förlorade man.
Tycker Åland nu att det finns material som underbygger ett nytt beslut om vårjakt i enlighet med fågeldirektivet är det bara att ta ett beslut om att återinföra en begränsad jakt.
Fredrik Lundberg