Framtidens bränsle är ännu inte uppfunnet
Mikael Staffas skriver i en insändare om osäkerheten i vad som kommer att bli framtidens bränsle för sjötrafiken. Därför anser han att man skall satsa på säkra kort, det vill säga att man bygger nya vägar och broar över känsliga områden, och håller sig med färjor som drivs med olja. Det synsättet delar han med oljebolagen och landskapsregeringen.
Men var finns tankarna om ”ett hållbart Åland” i den diskussionen? Var finns idéerna om att vi skall vara ett föregångsområde när det gäller naturvänliga projekt? Den av politikerna godkända hållbarhetsagendan ligger tydligen inte högt i kurs hos nuvarande landskapsregering.
Inte köper man väl en tjockteve på loppis heller i väntan på att om några år så kommer nya tekniska lösningar och märkvärdigare platt-teve än som finns i dag på marknaden? Nej, vill man införskaffa en ny teve, så köper man förmodligen en av senaste modell.
Vi lever inte i en statisk värld, där tiden står stilla, likaså utvecklingen. Nej, i dag lever vi i högsta grad i en dynamisk värld, där tekniken förändras från stund till stund. Därför bör vi satsa på nya moderna färjor, med den moderna teknik som finns idag, i stället för att behålla våra uttjänta färjor, eller låta bygga nya, liknande med samma drivmedel och metoder.
Om tjugo år finns säkert nyare och effektivare drivmedel än i dag, men då är det kanske dags att igen byta ut våra färjor. Och om trettio år har tekniken hunnit ännu längre i sin utveckling, men för den skull kan vi inte vandra på i gamla spår eller stå still i väntan på framtiden. Ibland måste man agera som om framtiden redan är här.
På finska sidan har man satsat på nya färjor som drivs med den nya teknik som i dag finns tillgänglig på marknaden. Varför kan dessa färjor (med gott resultat) trafikera på andra sidan Skiftet, men är omöjliga att trafikera med i Ålands skärgård?
Landskapsregeringens istadiga envishet visar sig även här, när det gäller skärgårdstrafiken (jmfr kommunsammanslagningsidéen). I stället för att lyssna på medborgarnas eller sakkunskapens åsikter i olika frågor, kör man sitt eget race, helt utan tanke på konsekvenserna. När vägarna över Föglö är klara, och bron över Spettarhålet är byggd, då är det för sent att vrida klockan tillbaka, och säga att man gjort fel. Då har landskapsregeringen på grund av okunskap och envishet för evigt förstört en del av Ålands unika skärgårdsnatur.
RUNA LISA JANSSON
