Frågor till riksdagledamot Elisabeth Nauclér
Jag har läst att frågor som ligger dig varmt om hjärtat är minoritetsfrågor, konfliktlösning, civil krishantering och mänskliga rättigheter. Du sitter i grundlagsutskottet i Finlands riksdag och har valts till ordförande för riksdagens grupp för de mänskliga rättigheterna. Du är också styrelsemedlem i Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag.
I ÖmsNytt 2011 skriver du om ömsesidighet, att ömsesidigheten skall genomsyra hela bolagets vardag. ”Ägarna skall ha kontroll över bolagets ekonomiska resurser och inflytande över verksamhetsbesluten. Detta sker genom att alla ägare får vara med och fatta beslut på bolags- stämmorna. Och ägarna det är försäkringstagarna.”
På Ålands Ömsesidigas försäkringsbolags stämma yttrade jag mig om och kom med kritik hur man sköter /handlägger de lagstadgade trafikförsäkringarna, som är ett offentligt uppdrag och där bolaget utövar offentlig makt. Enligt § 12 i Finlands grundlag har var och en yttrandefrihet.
Jag har skriftligt på att en nära anhörig till mig har fått repressalier av styrelsen, för att jag yttrade mig på bolagsstämman. Hur går det ihop med yttrandefriheten, vad har du för svar på det? I min värld är det inte okej att jag får repressalier för mina åsikter och ännu värre är det om en anhörig får det. Jag trodde verkligen inte att det kunde hända på Åland under 2000-talet.
Den kritik jag framfört till bolaget står jag för och tror på.
Enligt dig har du kunnat följa, och även påverka, det tankesätt som finns inom Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag. Du har själv erfarenheter av bolagets förhållningssätt efter en trafikolycka då du drabbades av en svår skada och behövde allt stöd du kunde få.
Är du verkligen säker på att alla har samma möjlighet som dig att få ersättning och behandlas alla lika?
Högsta domstolen konstaterar att sökandena i försäkringsfrågor är de mest utsatta i samhället och att de lever under svåra förhållanden, se närmare OH2012/29, 20.2.2012, Nro 329.
Vad tänker du göra för att förändra och förbättra situationen för dessa skadedrabbade personer?
När det gäller de lagstadgade försäkringarna (den lagstadgade trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen) och hur de handläggs är det av samhällsekonomisk betydelse. Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2005 och som gäller trafikolyckor och arbetsolycksfall som hänt efter det datumet, skall den offentliga hälso- och sjukvården ersättas för de kostnader som det kostar att producera tjänsten (fullkostnadsersättning).
Att producera en tjänst på en vårdavdelning kostar från ca 444 – 1641 euro/per dygn vid ÅHS. Det blir stora pengar i slutändan, som det offentliga står för. Därtill kommer inkomstbortfall som FPA och/eller något pensionsförsäkringsbolag betalar. De som blivit svårt skadade behöver kanske bostadsanpassning och personlig assistens, som betalas av socialvården. Varje penningpung har en botten så även den offentliga. Enligt mig är det inte rätt att det offentliga står för kostnader som den lagstadgade försäkringen skall betala. Vad anser du?
Marina Karlsson, Godby
Tack för frågorna. Det stämmer som du skriver i din insändare att jag varit upptagen av minoritetsfrågor, sitter i grundlagsutskottet, är ordförande i riksdagens människorättsgrupp och anser att yttrandefriheten är närmast helig. Det stämmer också att jag sitter i Ålands Ömsesidiga försäkringsbolags styrelse, men däremot känner jag inte igen det du skriver om repressalier från styrelsens sida för något yttrande på bolagsstämman.
Självfallet skall var och en ha rätt att yttra sig och i styrelsen utformar vi inga skrivelser i några enskilda fall. Vi behandlar överhuvudtaget inte enskilda fall. Däremot har vi fått information om och diskuterat den omläggning som kom 2005 och som innebär att försäkringsbolagen skall ersätta den offentliga hälso- och sjukvården i samband med trafik- och arbetsolycksfall eftersom det inneburit helt andra rättsliga prövningar än tidigare.
Den drabbade skall ha rätt till ersättning och i ett ömsesidigt bolag är varje försäkrad också ägare i bolaget. Det skall inte i första hand vara vinstdrivande, men ha en ekonomi som gör att pengarna räcker till för alla skadade och på lika villkor.
Som du skriver har jag själv varit ute för en olycka som gör att jag varit sängbunden, i rullstol eller på kryckor i två och ett halvt år och med mycket oro över om jag någonsin skulle kunna återvända till ett normalt liv och ännu mer till ett arbetsliv. Min kamp tillbaka har gett mig en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan och det är med oro jag ser på den utveckling som den nya lagstiftningen inneburit. Det är viktigt att det klargörs om det är den offentliga hälso- och sjukvården eller den lagstadgade försäkringen som skall ersätta kostnaderna.
För att alla skall behandlas lika har det system som infördes 2005 inneburit ett antal rättsprocesser. För ett litet samhälle som Åland blir dessa processer uppslitande även om de varit få till antalet.
Jag tycker, och har länge tyckt, att det finns ett stort behov av dialog om de här frågorna, men det är svårt med dialog när det handlar om individuella fall, och jag medverkar gärna till att ha en diskussion kring de här frågorna. Och framför allt är det var och ens rätt att när som helst uttrycka sina åsikter utan repressalier.
Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot
www. naucler.ax
