DELA

Förvanskningar av problematiken i Israel

I spåren av kriget mellan Hamas och Israel har det igen blommat upp antisemitiska och rasistiska påhopp på judar och angrepp på deras egendom, vilket mycket påminner om situationen i mitten av 1930-talet. Det förvånar att skribenter som Per Ribbing (PR), i insändare visar att de är så dåligt insatta i ämnet de skriver om.
Det har aldrig existerat någon palestinsk stat eller homogen palestinsk folkgrupp. Det enda folk som historiskt kunde kalla sig palestinier är judarna, som bevisligen utan avbrott i över 3000 år bott i området. Trots det ena barbariska utrotningsförsöket efter det andra har det alltid bott en folkspillra kvar.
Så länge Palestina förknippades med judarna hävdade de arabiska ledarna mycket energiskt att det inte finns något Palestina. År 1937 sade arabledaren Auni Bey Abdul-Hadi, inför Peel-kommissionen: ”Palestina är ett begrepp uppfunnet av sionisterna”.

Det var först efter kriget 1967 som araberna märkte att benämningen Palestinier väckte sympatier hos aningslösa västerlänningar och mera frekvent börjad använda begreppet om de flyktingar, som man själva hade åstadkommit. Sedan dess har man hänsynslöst använt dem som pantfångar i sin strävan att utrota judarna.
Hamas stadgar är ett enda hatdokument mot judarna. Jag återger ett kort avsnitt: ”Vår kamp mot judarna är mycket stor och mycket allvarlig. Den  …  strävar efter att höja Allahs fana över varje tum av Palestina”. Nyligen bekräftades denna strävan, då man inför TV kamerorna sade att kampen kommer att fortsätta tills man övertagit området mellan Jordan och Medelhavet. Hamas har också vid ett tillfälle sagt klart och tydligt att man skall fullfölja det som Hitler misslyckades med, alltså utrotningen av judarna.

PR upprepar i sin insändare en myt som araberna redan länge spritt runt världen: ”Den fruktansvärda behandlingen av judarna (Nazisterna) medförde att västvärlden gav dem ett eget land genom att ta ifrån araberna delar av Det Heliga landet”. En förfalskning av historien!
Under de perioder då araberna var i majoritet i området, visade de inget intresse för det så kallade Heliga landet, eftersom det mest bestod av öken och var fruktat för sina malariaträsk. Inte visade man heller något större intresse för Jerusalem. När den judiska invandringen i slutet på 1800- och början på 1900-talet tilltog och judarna efter stora uppoffringar började få landet att blomstra, blev det plötsligt heligt också för araberna. Man attackerade de judiska bosättarna gång på gång.
Redan år 1917 utfärdade Storbritannien Balfour-deklarationen, vilken ingick i Palestina-mandatet. Mandatet talade om ”det judiska folkets historiska band till Palestina” och att ”återuppbygga deras nationalhem i det landet”. Mandatet godkändes av Nationernas förbund den 24:e juli 1922. FN:s delningsplan antogs slutligen år 1947 och judarna utropade återupprättandet av sin nationalstat 14:e maj 1948. Arabstaterna hade redan länge förberett sig för krig, så redan följande dag gick fem arabarméer (Libanons, Syriens, Iraks, Jordaniens och Egyptens) till angrepp på den dåligt rustade judiska staten. Detta var ett grovt brott mot FN-fördraget.

Flyktingproblemet uppstod då arabledarna uppmanade den arabiska befolkningen att lämna sina hem under de två veckor, som det skulle ta att köra judarna i Medelhavet. De judiska ledarna vädjade till befolkningen att stanna kvar och bli fullvärdiga medborgare i den nya staten. Majoriteten lydde sina arabiska ledare och flydde. Jordanien förvärrade år 1950 ytterligare situationen genom att annektera Västbanken inklusive östra Jerusalem, varifrån judarna fördrevs. Kung Abdullah lade alltså beslag på det område som enligt FN:s delningsplan skulle bli den arabiska staten.
Åtminstone vid sju tillfällen mellan åren 1937 och 2000 har världssamfundet gjort det möjligt för de så kallade palestinierna att bilda en egen stat, men arabländerna har konsekvent motsatt sig dessa planer. Det är alltså den lilla judiska staten man vill utradera från kartan, vilket man redan gör på de kartor, som delas ut åt skoleleverna.

PR skriver att israelerna ”skjuter på sjukhus och ambulanser och dödar urskillningslöst allt som rör på sig”. Vilken förvanskning av fakta. Israelerna uppmanar befolkningen att söka skydd innan man beskjuter avfyrningsramper, som Hamas placerat ut i bostadsområden, vid sjukhus och skolor. Det här gör man i strid med internationella konventioner och använder den egna befolkningen som mänskliga sköldar, trots att man vet att israelerna exakt kan lokalisera ramperna och har rätt att försvara sin egen befolkning. Också jag vet att det från israelisk sida begås misstag, men deras målsättning är att så långt som möjligt skona civilbefolkningen, medan Hamas beskjutning går ut på att i blindo skada civila så mycket som möjligt.
Det här är inte enbart ett krig mellan Hamas och Israel. Hamas har inte tillräckliga muskler att ensamt ligga bakom de närmare 7000 missiler, som på senare tid riktats mot israeliskt territorium. Nej, det är igen flera arabiska länder som gett sig på den enda demokratiska staten i området. Åtminstone Iran och Qatar finns med största säkerhet med i bakgrunden. Det krigas inte för att få till stånd en egen stat åt flyktingarna utan kriget bör nog ses som ett regelrätt religionskrig.

När man läser Hamas stadgar finns det flera paralleller till Isis framfart i Irak, där områdets ursprungsbefolkning tvingas till konvertering eller att lämna sina hem levande eller döda. Isis, troligen världens mäktigaste terroristnätverk har deklarerat att man inte nöjer sig med Irak utan strävar efter att lägga under sig också södra Europa.
PR skriver: ”och denna gång tänker man inte sluta förrän palestinierna är utplånade och Gaza är jämnat med marken”. Hur kan man så totalt förvanska verkligheten? Israel har levererar stora mängder stål och cement för att bygga civila hus, skolor och sjukhus i Gaza. Nu visar det sig att leveranserna inte gått till avsett ändamål utan använts till att bygga och förstärka tunnlar, för att terrorisera den judiska gåvogivaren. Israel har också lovat att lösa Gazas el-, vatten- och livsmedelsbehov i utbyte mot fred. Israel har återlämnat 93 procent av de områden, som man erövrade 1967, i utbyte mot en bräcklig fred med Egypten och Jordanien, vilket klart visar vad Israel eftersträvar.

År 2012 behandlades 220 000 palestinska patienter på Israels sjukhus, varav 21 270 barn. Israel har upprättat ett fältsjukhus intill den Syriska gränsen, där skadade syrier behandlas. De svårast skadade förs vidare till israeliska sjukhus. Israel satsar stort på humanitär hjälp åt civilbefolkningen i ett land där ledningen gjort allt för att framställa kärnvapen för användning mot Israel!
I Israel bor cirka 1 700 000 araber, med rösträtt också för kvinnor. Araber sitter i Knesset, innehar mycket höga poster, där man utåt representerar den judiska staten. Många hundra tusen arabiska barn går i israeliska skolor, o.s.v., o.s.v.
Frågar man dessa araber om de önskar byta medborgarskap till en Hamas-styrd stat är svaret genomgående ett klart nej. De arabiska grannstaterna däremot konfiskerar judisk egendom och trakasserar judar, så det i flera av dessa länder knappt finns någon jude kvar.
Om inte västvärldens ledare inser att man måste ta till krafttag mot extrema fundamentalister kan världsfreden äventyras.
Christer Strand