Förtroende snart förbrukat
Vad håller landskapsregeringen och förvaltningen på med?
Först kommer det polisanmälningar inbördes inom förvaltningen under höst och vår, och nu har förvaltningsschefen polisanmält landskapregeringen och inklusive sig själv. Vad får allmänheten för uppfattning om de som arbetar och bestämmer inom förvaltningen? Ministrar och tjänstemän om vartannat i polisärenden.
Först och främst borde vi ha en landskapsförvaltning, som borde gå som tåget, med all den juridiska och förvaltningskompetens som finns inom huset.
Efter att ha läst Skarven-rapporten blir jag verkligen fundersam. Utan att anklaga någon, så är väl ändå det krav man kan ha som medborgare och skattebetalare, att kostnadsuppföljningar görs kontinuerligt på projekt. Det handlar om ofantliga summor, som inte tycks tas på allvar.
De flesta kommuner gör budgetuppföljningar och har även mellanbokslut, men det går tydligen inte att göra inom förvaltningen, då främst trafikavdelningen.
Revisorn skriver att uppföljningar även påpekats flera gånger tidigare, och är nu ännu viktigare i dessa spartider. Jag skulle nog säga att det är lika viktigt i goda tider som i spartider, annars skenar kostnader iväg utan kontroll.
Det finns välbetalda tjänstemän och ministrar som skall se till att sådant inte sker, men nu har det skett. Fel kan alla göra, men eftersom många av dessa brister inom upphandling och uppföljning m.m. har påtalats flera gånger tidigare, borde sådant varit åtgärdat för länge sedan. Här har heller inte revisorn följt upp sitt arbete, som har ett stort ansvar för att se till att saker blir åtgärdade. Man kommer osökt till tanken; hur har tidigare projekt skötts? Där vet vi väl i och för sig redan svaret.
Inställningen hos allmänheten blir tyvärr att skattemedel hanteras fruktansvärt ovarsamt. I förlängningen gynnar det heller inte det pågående arbetet med ramlag och övertagande av beskattningsbehörigheten. Vad ska folk tro? Om man inte ens kan följa upp ett projekt-typ Skvarven? Det redan tärda förtroendekapitalet hos allmänheten minskar drastiskt för landskapsförvaltningen, beslutsfattare och politiker, när det borde vara precis tvärtom.
Yvonne Sundbom Korpi
