Först Jörgen, sedan Barbro, nu Niklas
På domsöndagen, i våra kyrkor hörde vi som alla söndagar .. “ välsigna Ålands lagting och landskapsregering, och hjälp dem i deras svåra beslut … .”. Till denna kyrkans förbön har vi denna höst fått åtminstone tre samhälleliga förböner. … bevare oss för skärgårdsborna och deras företrädare och förlåt dem, ty de vet inte vad de gör och förstår inte bättre … ” .
En tidnings sida två är för tidningen och samhället lika viktig som paradsidan, dvs de läses. I lördags sällade sig Niklas Lampi till samma urbana kör som Jörgen Pettersson (C) och Barbro Sundback, (S) sjunger i. Det sätt på vilket de “fakta” som Niklas (?) för fram är intressanta.
“180 miljoner” som det elfte ordet i ledaren, “200 – 300 miljoner” och igen “ 180 miljoner “ är priset för Niklas’ kortruttsreligion. Jag har när Runar Karlsson (C) drog till med 250 miljoner i somras försökt förstå hur centern räknar. Min slutledning var då liksom nu att om man räknar ihop alla parallella alternativ som kortruttsmeddelandet i maj 2011 nämner som kommer man upp i dessa siffror. – Bästa ålänningar, detta för att skrämma er i grundvalen och diskriminera er ännu mer från de 7000 öar av vilka 60 är bebodda vilka heter Ålands Skärgård. Kortruttsmeddelandet är dessutom preskriberat och hyllat. Nu vet vi att till och med en landskapsledd skärgårdstrafik som kortrutt kan kosta mellan 60 0ch 90 miljoner i investering och att den betalar sig tillbaka under 10 år. Resultatet är mycket bättre service till avsevärt lägre kostnad.
Den andra missuppfattningen som står i trojkans sånghäfte är “ ju dyrare skärgårds-trafiken blir för varje år desto mer minskar skärgårdens befolkning “. En samhälls-matematiker skulle blint kunna presentera detta inversa förhållande, men så enkelt är inte fallet. Enda sedan Elmer Janssons och Evald Häggbloms entrepenörstider har skärgårdstrafiken endast varit en förutsättning för en levande skärgård. På samma sätt som jordbrukarna i Finland försvarar sig “ landsbygden kan inte exporteras “. Jag hoppas att denna trojkas missuppfattning inte har större spridelse vid Strandgatan. Skärgårdens överlevnadsvillkor ligger i en utbyggd kortrutt som landskapet har råd med, en bättre servicenivå och Roger Erikssons positivismtänkande “ ni har alltid ( i skärgården ) varit bra att klara er “. Skärgårdstrafiken är Ålands livsnerv österut, turismens och näringslivets kärna och skärgårdsbornas landsväg
I Finland kallas korruption god-broder-axel, på Åland svågerpolitik. Märkligt är maskuliniteten i bägge uttryck. Jag vill mycket gärna införa jämställdhet inom inom mental och fysisk korruption, genom att införa god-syster-axel och svägerskepolitik. Jag hittar inget annat namn för kören “ Jörgen, Barbro och Niklas “. Frågan som består är: vem är dirigent?
Tom Grahn
