Försök minnas det som var bra
Krister Lumme och Jonny Björkens, nu tycker jag att det börjar räcka med anklagelserna om er förlorade barndom. Varför tog ni inte tag i allt detta för 20-30 år sedan medan de som anklagas ännu levde?
Tyvärr for ni illa på barnhemmet många gånger, men många barn far illa också idag, många på grund av alkohol och droger (det behövde i alla fall inte ni uppleva på barnhemmet). Barnagan förbjöds i Sverige först 1979 och i Finland 1983 och de var de första länderna i världen. Sorgligt nog var alltså barnaga tillåten i Finland ända in på 80-talet.
Arbeta fick de flesta barn göra på 50-talet, vi rensade lök och gurkor med mera hos olika odlare och fick hjälpa till med mångt och mycket hemma, som då inte hade några som helst bekvämligheter. Livet var nog inte enkelt alla gånger för någon, fastän vi inte bodde på barnhem.
Efter tipset i Lennart Karlssons insändare lyssnade jag på Gunvor Brettschneiders sommarprat i radio Vega på nätet, där hon berättade om interneringen för 70 år sedan. Lyssna på det, Lumme och Björkens!
Emellanåt hade vi barn i byn faktiskt roliga upplevelser tillsammans med er pojkar på barnhemmet, till exempel juniorkvällar på vintern och sommartid utflykter bland annat till skärgården, har ni glömt det? Man får försöka minnas det som var bra i stället för att gräva sig ner allt djupare i bitterhet och elände.
Man kan inte jämföra livet på femtiotalet med livet idag.
”Ett av barnen i byn”
