DELA

Försämrade villkor hotar näringslivet

Företagarna på Åland arrangerade nyligen seminariet Framsteget för unga företagare i Mariehamn. Evenemanget som besöktes av Prins Daniel har fått mycket bra feedback och näringsminister Fredrik Karlström höll även ett uppskattat föredrag om sin entreprenörskarriär. Då Business Sweden och Finpro redogjorde för sina möjligheter att stötta svenska och finländska företag som går ut på exportmarknaden framstår den åländska näringspolitiken som rätt mager i jämförelse. Självstyrelsen innebär att LR tar ansvar för att säkerställa att åländska företagare har tillgång till likvärdiga finansieringsformer av lån och stöd med nationella pengar, eftersom man tog över näringspolitiken av Finland 1993.

Att nu successivt montera ner det befintliga systemet på basen av en strikt och ensidig tolkning av EU-kommissionens riktlinjer för strukturfondsarbetet är alarmerande om inte rentav omdömeslöst. Anvisningarna från Bryssel om ”alternativa finansieringsformer” riktar sig till medlemsländerna generellt. På den nivån finns det möjligheter att uppfylla intentionerna, men för Åland som har EU:s överlägset minsta Eruf-program så blir konsekvenserna orimliga.

Planerna på riskkapitalomvandling baseras på orealistiska grunder och går sannolikt inte att förverkliga. Näringsministern har även anfört att den planerade riskkapitalfonden bara är en liten del av de system och stöd som LR haft hittills och som kommer att finnas i framtiden. I själva verket har LR monterat ned och avskaffat det mesta av sina stödsystem: den avgiftsfria rådgivningen, företagsinkubatorn och flera nationella stödformer.

Åland måste förbättra konkurrenskraften gentemot omgivande regioner. Våra företag har nackdelar i form av det insulära läget som innebär ökad tidsåtgång och större kostnader för transporter, samt merkostnader i form av skattegränshantering och ett allmänt högre kostnadsläge. Dessa faktorer kan inte kompenseras med riskkapital. Våra företag behöver motsvarande omvärldsbevakning, kunskap och rådgivning för affärsutveckling och internationalisering som företag i omgivande regioner. Dessutom behöver informationen förbättras om möjligheter till andra finansieringsalternativ, exempelvis direkt EU-finansiering.
Ingen av dessa åtgärder lämpar sig för riskkapitalfinansiering utan kräver annan finansiering och framförallt långsiktiga resurser. Forskning och branschöverskridande samarbeten har heller inga ägarandelar att fördela till en offentlig riskkapitalfond. Däremot ger de upphov till nya affärsidéer som om de tas tillvara kan bli framtida intäktskällor för Åland.

Det är kanske skäl att påminna om att då Åland 1993 tog över näringspolitiken, så blev företagen utfasade både från kunskapsnätverk och finansiering i Finland. Fem år senare upphörde även möjligheten att delta i rikets export- och internationaliseringssatsningar. Då borde även avräkningsmekanismen i självstyrelselagen ha trätt i kraft och justerat upp ”klumpsumman” närmare 0,5 procent. Sedan införandet av klumpsumman för 20 år sedan kan obalansen mellan LR:s behörighetsområden och levererad service räknas i miljoner euro per år. FpÅ uppmanar näringsministern att snarast initiera diskussioner med ansvariga ministrar i riket för att kompensera landskapets större ekonomiska åtaganden. Att vänta på att underskottet i finansiering åtgärdas i samband med pågående revidering av självstyrelselagen är ingen lösning på kort- eller medellång sikt.

Näringsministern framhåller att både LBU- och Eruf-planerna är oerhört brett förankrade. Med tanke på den massiva kritik som framförts av samtliga berörda intresseorganisationer upplever vi uttalandet som sällsynt lomhört även med åländska mått. Även inom strategikommittén, vars sammansättning dominerades av politiker och offentlig sektor, framfördes avvikande åsikter. Också Eruf-arbetsgruppen var tveksam till förslaget att införa riskkapital i denna omfattning och på detta sätt.

Företagarna på Åland vill betona att så här genomgripande förändringar av näringspolitiken och stödsystemet är en ytterst komplex fråga, som måste föregås av en konsekvensutredning där man även beaktar konkurrensläget i stort. Att låsa in en stor del av finansieringen av näringspolitiken i ett oprövat system är enligt vår mening ett risktagande med ytterst osäker utgång. Att göra det i dåliga tider är att ytterligare försämra verksamhetsförutsättningarna, med risk för att åländska företag drivs på flykt.
Det är naivt att tro att vi på Åland ensidigt kan eliminera offentliga insatser för lantbruk och näringsliv så länge som vi är med i EU. Lejonparten av alla offentliga intäkter genereras i företagen varefter en avsevärd del går till unionen. Vi måste ha en samsyn på nyttan av att återinvestera så mycket som möjligt på Åland och dessutom att använda resurserna klokt.

Att eftersträva likvärdiga villkor för åländska företag borde höra till kärnverksamheten för näringsavdelningen och för ansvarig minister. Genom att dra lärdom av närregionernas erfarenheter kan vi undvika kostsamma lokala experiment, som på sikt hotar tillväxt och sysselsättning och inte minst motivationen hos dynamiska småföretag, lantbrukare och tredje sektorn.

Vi önskar nu få svar på följande frågor:
Vad avser näringsministern och LR att göra för att säkra företagens konkurrenskraft?
Var säger EU att stöd till företag måste slopas?
Vilka nationella stödsystem avser LR att utveckla/införa som kompensation för en eventuell riskkapitalomvandling?
Hur mycket avser LR att budgetera för företagens investeringar, produktutveckling, internationalisering och kompetensutveckling för kommande år, nationellt och inom EU-programmen?
Företagarna på Åland