Förnyelserörelsen inom kyrkan och dess konsekvenser
Chefredaktör Nina Fellman skriver i sin ledare den 19 oktober att allt fler väljer att överge kyrkan av ”bekvämlighet” så fort kyrkan framför åsikter som inte överensstämmer med ens egna.
Bland annat är många så stötta över att kyrkan inte tillåter vigsel av homosexuella par, att man väljer att skriva ut sig ur gemenskapen.
Nina Fellman talar även om kyrkans behov av omvärderingar och utveckling av nya normer för att tillmötesgå det som numera anses tillåtet och accepterat utanför den kyrkliga sfären.
Kan så vara att ett sådant behov finns, men ändå undrar jag hur långt kyrkan skall gå för att möta människornas krav på förändringar?
För inte så länge sen var homosexualitet en brottslig handling. Numera är lagen ändrad på den punkten. I dag får man leva tillsammans med någon av det egna könet om man så vill, även en borgerlig vigsel är juridiskt korrekt. Varför är det då så viktigt med en kyrklig vigsel, när man tydligen inte i övrigt omfattar vad kyrkan står för?
Man vill inte vara med i den kyrkliga gemenskapen om man inte får allt man vill ha, då skriver man ut sig. Är det då nästa steg i denna tydligen så livsnödvändiga förändring av tingens ordning att man till exempel skall tillåta en man att ha flera hustrur eller en kvinna att gifta sig med flera män. Eller någon form av gruppäktenskap när flera personer är gifta med varandra?
Var skall gränsen gå för vad som är juridiskt tillåtet och accepterat och vad som inte är det? Hur mycket skall vi tumma på reglerna? Och hur långt skall kyrkan omfatta världsliga förändringar?
Frågan är intressant också ur en annan synvinkel. Enligt lag får alla, som vill bli begravna på en kyrkogård, även den som inte är medlem i kyrkan. Men de som skriver ut sig ur församlingen önskar väl heller inte att få en kyrklig jordfästning och att begravas på en kyrkogård när de är döda?
Tar man avstånd från de kristna värderingarna när man är i livet vill man väl inte heller dela döden med de troende?
Dessutom har man ju inte bidragit till kostnaderna för gravgårdens uppbyggnad och underhåll eftersom man valt att avstå från församlingsgemenskapen. Är det då kanske en politisk fråga vem som skall ordna med gravplatser för dem, som inte tillhör kyrkan? Skall staten eller kommunen ordna gravplatser och möjligheter till borgerlig jordfästning, eller åligger det den enskilda att medan man är i livet ordna med hur ens kvarlevor skall omhändertas?
Runa Lisa Jansson
