DELA

Förnyelsebar el behöver inte vara lokalproducerad

I den första debatten i lagtinget om Lagen om stöd för vindkraftverk sade vicelantrådet att jag är parlamentariskt oerfaren. Där har hon helt rätt. Men jag försöker lära mig.

Nu har jag lärt mig, att när man ska presentera en lag som ger ett stöd om 2.700.000 euro till vindkraftverk, så ska man inte själv presentera det i lagtinget utan låt en kollega göra det. Denne beklagar sig och säger att han fick två minuters varsel.

Jag hoppas verkligen att ryktena i lagtingskorridorerna om att vicelantrådet Gunell satt hos frissan inte stämmer. Så kan man väl inte göra om man är erfaren och prioriterar förnyelsebar el?

Den andra debattdagen, så är man i Borgå, så att man inte kan svara på en enda fråga.

Själv är jag oerfaren och hade förberett mig med tre rejäla anföranden både i ärendena. Det var svårt att få svar, då de flesta ministerstolarna stod tomma.

Syftet med stödet till vindkraften är att 20 procent av energin skall vara förnyelsebar år 2020. När jag i en tidigare debatt frågade hur stor del av elen, som är förnyelsebar redan nu, hade vicelantrådet inget svar. Trots erfarenheten. Och ansvaret.

Den blixtinkallade kollegan visste inte heller.

Nästan hälften av konsumtionen av el är i dagens läge förnyelsebar. Varför skall vi då ta 2.700.000 euro från skattemedel för att nå 20 procent?

I budgeten sparar man 2.000.000 euro på ÅHS och sänker ”stöd till invånare” med 700.000 euro.

Från elbolagens hemsidor kan vi också se att 70 procent av den el som säljs är helt koldioxidfri. Målet var 20 procent mer år 2020, så det uppfylls med råge. Om man vet och tar reda på det. Och kan presentera fakta i lagtinget när frågan ställs. Och är på plats.

Det står nämligen ingenstans i EUs målsättningar att elen måste vara lokalt producerad. Målet är 20 procent av konsumtionen.

Detta är inte exakta siffror, så vicelantrådet får undersöka detta noggrannare tills vi debatterar detta i plenum i slutet av maj.

Det går att svänga på dessa siffror. Stödet till vindkraften har lett till att vi har ca 22 procent koldioxidfri elproduktion, men vi har sammantaget hela 66 procent koldioxidfri konsumtion. Vi har nått 2/3 utan subventioner. Varför subventionera bara en del av elkonsumtionen?

Redan nu säljer det ena elbolaget enbart koldioxidfri el. Regeringen kunde presentera ett lagförslag där alla elleverantörer inom några år skulle tvingas att enbart leverera koldioxidfri el. Det är konkurrensneutralt, och det kostar inget för landskapsregeringen.

Kan vicelantrådet även kan ge en uppskattning av skillnaden på elpriserna på Åland och i Finland med tanke på den lokala energipolitiken? Kabeln blev ju inte så billig, vad jag förstår.

Under debatten om tobakslagen ondgjorde jag mig över att man i framställningen endast hänvisade till artikel 20 i ett direktiv. Den var på tre och en halv sida. Vi ledamöter ska inte behöva läsa en lång juridisk text för att gissa vad regeringen stöder sig på.

Jag sade att det blir bakläxa nästa gång.

I detta lagförslag hävdar regeringen sin åsikt man inte behöver få ett tillstånd för detta stöd på förhand av EU-kommissionen med en förordning, som innehåller 58 artiklar och är en svårgenomtränglig djungel på 70 sidor. Ett frånvarande vicelantråd kunde inte upplysa om vilken artikel det är fråga om.

Vi vet att det varit problem med att notifiera vindkraftstöden (få dem godkända på förhand). Vi har vindkraftsstöd som ligger sedan flera år i Bryssel. Den officiella förklaringen är bara att de är långsamma. Men kan det bero på att EU anser att de inte är korrekta, eller ligger nära gränsen? Kanske de snedvrider konkurrensen, då det enbart går till vindel och inte till annan elproduktion. Är detta orsaken?

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati