DELA

Förlegad självstyrelseförvaltning

Det åländska autonomisystemet är i akut behov av vad som lämpligast kan kallas för en modernisering och det på i stort sett alla nivåer. En större självbestämmanderätt ligger högst på Åländsk Centers politiska prioritetslista men lika viktigt är att vårt politiska system och förvaltning utvecklas i samma takt som autonomin utvidgas. För mig känns det som direkt absurt att inte ens Ålands lantråd har en egen politisk sekreterare. Lantrådet och ministrarna förväntas leverera politiska resultat men skall göra det enbart utgående från ”vanliga” tjänstemäns beredning. Politiskt stöd och uppbackning begränsas till samtal med kollegor. Situationen förbättras inte heller av att de åländska partierna är för små för att ha råd med egna politiska sakkunniga.

Åländsk självstyrelseförvaltning av årgång 2011 är därför fortfarande av kommunal karaktär och därmed förlegad sedan länge. Lägg därtill det faktum att förvaltningen idag mer än 16 år efter EU-inträdet fortfarande har i princip samma struktur som år 1995. Enda skillnaden är att ärendemängden och kraven växt på ett uppseendeväckande sätt – något som tyvärr inte alla politiskt aktiva vill ta till sig. Därför har vi en förvaltning inom Självstyrelsegårdens väggar som är alltför knapp i förhållande till de dagliga utmaningarna och framför allt de politiska ambitionerna. Resultatet är en obalans mellan den politiska retoriken och verkligheten, en obalans som är direkt ohälsosam på längre sikt och därför pockar på politiskt intresse.
Risken med nuvarande ordning är att vi politiker åter får uppleva att våra tjänstemän vill minska på lagtingets behörighet istället för att applådera övertagandet av nya rättsområden. Inom den parlamentariska kommitté, som under fjolåret arbetade med nästa steg av åländsk självstyrelse (den s.k. ramlagsmodellen), kunde politikerna nämligen notera ett visst motstånd inför nya reformer. Istället för att plädera för utökad kompetens, fanns det förslag om att kommittén skulle fundera på att skicka tillbaks befintlig åländsk behörighet till Helsingfors.
Istället för att nedslås av dylik respons gäller det för alla progressiva självstyrelsepolitiker att ta till sig upplevelsen på rätt sätt och framför allt analysera vad tjänstemännens inställning beror på. Rätt analys ger snabbt besked om vad vi kan göra för att få en förändring till stånd. En ordning där tjänstemän fasar för mera ansvar på sina axlar är sannerligen ingen hållbar utvecklingsväg. Självstyrelsen som kraftkälla hotar helt enkelt att gå förlorad.

Den offentliga sektorn på Åland är i jämförelse med omkringliggande regioner alltför stor men märkligt nog är det inte inom självstyrelsens kärnområden som vi hittar förklaringen till den gemensamma sektorns expansion. Tvärtom vilar ansvaret för åländska nyckelområden på alltför få personer. Istället för att anställa sakkunniga experter och fler lagberedare – själva nyckeln till politisk överlevnad inom EU! – har åländsk förvaltning mest handlat om att bygga ut vård, omsorg och utbildning i olika former.
Oavsett vilka partier som sitter i nästa regering måste översynen av förvaltningen påbörjas under nästa mandatperiod. Bästa sättet vore att alla partier involveras i arbetet. I annat fall riskerar reformerna att bli kortvariga till sin karaktär och varje steg kommer att betraktas med misstänksamhet från oppositionen. Många av mina kolleger är skeptiska till samarbete över alla partigränser medan jag ser det som enda sättet uppnå lösningar av permanent karaktär.

Nästa mandatperiod kommer för åländskt vidkommande – förhoppningsvis – att handla om utformandet av den fjärde självstyrelselagen med fokus på ett helt nytt system för regleringen av makten mellan Åland och Finland. Parallellt med detta arbete bör alltså förvaltningens förmåga att hantera nya rättsområden noggrant analyseras. Åländsk Center tillhör gruppen av partier som har höga ambitioner när det gäller bl.a. nästa nivå av självstyrelse och det internationella umgänget. Som partiordförande kommer jag att arbeta för en självstyrelseförvaltning anpassad till nutidens krav och utmaningar.

Harry Jansson

Ordförande
Åländsk Center