Förhalar någon åtalsprövningen i penningtvättshärvan?
Under år 2012 uppdagades den s k förskingringshärvan, där en tidigare bokförare har dömts till fängelsestraff och skadeståndssskyldighet gentemot bland annat undertecknade företagare.
Pengarna hade bokföraren till största delen spelat bort på Pafs onlinespel. Paf har inte återbetalat pengarna och Ålands landskapsregering har så vitt vi vet inte heller vidtagit åtgärder för att möjliggöra återbetalning.
Vid årsskiftet 2014 – 2015 bestämde statsåklagare Christer Lundström i Helsingfors att åtalsprövningen mot Paf inte skulle få dröja längre än till den 31 mars 2015. CKP hade då slutfört sin utredning redan under hösten året före.
I dag har ännu ingen åtalsprövning skett. Detta trots kompletterande tilläggsutredningar och anvisad sprecialistresurs till det lokala åklagarämbetet. Så sent som den 1 mars detta år meddelade nuvarande landskapsåklagare Henrik Lindeman att den av honom begärda tilläggsutredningen också var klar. Vi ställer oss då förundrade till avsaknaden av handling och beslut från åklagarsidan. Med tanke på de inblandade parternas roll och betydelse i samhället, Pafs vinning av brottet och den offentlighet ärendet fått borde åklagarens beslut redan ha fattats. Allt annat är ägnat att påverka bilden av finskt rättsväsende negativt.
Det som fick undertecknade företagare att ifrågasätta riktigheten i tidigare uttalat engagemang från åklagarsidan var oförmågan hos landskapsåklagaren att – då han ändå berättade om ärendet i pressen i mars 2016 – uttala sig om en sannolik tidsplan för den kommande åtalsprövningen. Vid det här laget borde åklagaren, den tilldelade specialistresursen och statsåklagaren känna väl till målet. Då framstår den icke uttalade tidsplanen för kommande åtalsprövning som uttryck för bristande ansvarstagande.
Vi företagare, vars pengar har förskingrats kan inte lämna det här ärendet bakom oss utan att Pafs roll i förskingrings- och penningtvättshärvan analyseras på ett godtagbart sätt. Bristen och dröjsmålet väcker oro om att allt inte går rätt till. Det inbjuder till spekulation, som tär på alla inblandade. Det gynnar ingen.
Statsåklagaren, som tydligt fastställde en sista frist för åtalsprövning är 2015 borde nu rimligtvis ifrågasätta de åklagare, som konkret har till uppgift att pröva åtalsfrågan. Tilltron till myndigheten förutsätter i vart fall att åklagarämbetet förstår betydelsen av att offentligt kommunicera en hållbar tidplan för sitt eget agerande.
Företrädare för några av de drabbade företagen
Erik Rustner
Stig Grönlund
