Fördomsfulla kommentarer
Mediakommentarerna till den föreslagna nya regeringen är förvånande stereotypa. De tre manliga oppositionsledarna kommenterar i första hand de manliga ministrarna och förvånar sig över att vissa män inte ingår i regeringen och höjer de som ingår i regeringen till skyarna.
Enda avvikelsen är Axel Jonsson som förfasar sig över att Nina Fellman ska bli kansliminister. I en av ledarna förefaller det vara en belastning om man som minister är litteraturvetare och ska sköta näringslivsfrågor. En klar underskattning av både näringslivet och ministern. En annan ledarskribent förfasar sig över att den blivande hållbarhetsministern talar om hållbarhet och näringsliv utan att nämna företagen i samma andetag. Likaså en kraftigt fördomsfull bild av näringslivet och dess representanter.
Att två mycket intelligenta, välformulerade och snabbtänkta socialdemokratiska kvinnor ingår i regeringen är tydligen problematiskt för en del. Att föra en näringspolitik som tar hänsyn till mänskor och miljö står inte i konflikt med övriga partiers målsättningar. I själva verket är det väl vad alla regeringar säger idag.
Mediakommentarerna rider på gamla fördomar som känns igen. Olof Palme kunde inte vara socialdemokrat på grund av sin aristokratiska härkomst. Göran Persson anses inte vara en riktig socialdemokrat eftersom han med sina kraftfulla ledaregenskaper satte Sveriges statsfinanser i skick. Mona Sahlin är inte heller en riktig socialdemokrat på grund av sina handväskor. Listan kan göras lång. Allt detta är fördomar odlade av journalister och andra opinionsbildare.
Med samma logik borde väl de åländska tidningarna ifrågasätta Anders Wiklöf som öppet och ärligt deklarerat att han har en kapitalistisk hjärna och ett socialdemokratiskt hjärta. En sådan ledare får vi knappast läsa. Tidningsledarna vågar inte kritisera sina ägare. Medialogiken är schizofren.
Både Camilla Gunell och Nina Fellman fattar att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle samtidigt som de har hjärtat till vänster och slår vakt om den allmänna välfärden. Det är nämligen just det som är socialdemokrati. Den nordiska modellen som utgör det hittills mest framgångsrika samhällssystemet är skapat i växelverkan mellan det fria näringslivet, facket och socialdemokraterna. Samma system finns på Åland. Det verkar som om den detaljen förbigått många. Den socialdemokratiska regeringsmedverkan kommer att vara viktig och hållbar.
Vi socialdemokrater har en ideologi att luta oss tillbaka mot. Ofta måste vi kompromissa men vi vet vad vi vill och om vi inte uppnår våra mål nu så är arbetet klart inriktat på framtida resultat. Det är inte socialdemokraterna som är problemet i åländsk politik.
Det kunde kanske vara fruktbart för diskussionen att fokusera på den politiska instabilitet som finns inom högerpartierna istället för att sprida nya och gamla politiska fördomar om socialdemokrater och socialdemokrati.
Barbro Sundback (S)
