Förändringens tidevarv
Vi får ofta höra nu för tiden att det är dags för förändring och förnyelse. I synnerhet när det gäller kommunstrukturen. Och kanske är det så. Kanske är det dags att skrota allt det gamla, och ersätta det med något nytt och fräscht. En ny tid kräver nya seder, och föder nya tankar.
Ja, vi som håller fast vid den gamla kulturen får ofta höra att vi är bakåtsträvare, och att vi inte hänger med i den nya tiden, att vi inte förstår att nya tider kräver nya tankar och idéer, och att förnyelse alltid är nödvändigt. Men vi förstår inte nyttan av att slå sönder en gammal fungerande kommunstruktur och ersätta den med något nytt, oprövat och okänt. Vi förstår inte nyttan av att lämna bort närdemokrati och självbestämmanderätt, mot att i stället bli infösta i en fålla där andra bestämmer över oss. I synnerhet när ingen på ett godtagbart sätt kan förklara varför det skall ske.
Vad vi i dag vet är att ingenting blir bättre med större kommuner, ingenting blir billigare, och närdemokratin försvinner. Precis det som hände när Åland anslöt sig till EU. I dag har vi lämnat bort en stor del av vår självbestämmanderätt till en, för de flesta av oss okänd, organisation i Bryssel, som in i minsta detalj vill bestämma över våra liv och vår verksamhet här på Åland. Till vilken nytta, frågar jag mig?
Till alla er som röstade för att Åland skulle bli en del av EU, hur många av de utlovade drömmarna om ett billigare, lyckligare och bättre samhälle har förverkligats? Till alla er som påstod att Åland inte skulle klara sig utan att vara med i EU vill jag fråga: Hur kan det komma sig att Färöarna fortsättningsvis har överlevt trots att de inte är med? Och Island, Norge och Grönland? Och hur kan det i era ögon vara möjligt att England är så missnöjt med sitt medlemskap, att det skapat en grogrund för ett utträde ur unionen?
Och alla ni som ansåg att Åland måste vara med i EU för att vi skulle kunna påverka besluten där? Hur mycket kunde Åland påverka när EU beslöt om sanktionerna mot Ryssland, vilka har skadat våra handelsrelationer med ryssarna, och försämrat för våra jordbruksföretags avsättning av sina produkter. För övrigt kan jag inte se att EU:s jordbruks- och fiskepolitik har gynnat Åland på något sätt, trots alla stora ord om ”våra möjligheter att påverka besluten om vi är med…”
Ja, jag känner mycket väl till att rederinäringen påstår sig stå och falla med ett åländskt medlemskap i EU. Med facit i hand kan man konstatera att ett utanförskap gett rederierna samma skatteförmåner som de har idag.
De som har glädje av medlemskapet är förstås våra landskapspolitiker och –tjänstemän som titt som tätt kan åka till Bryssel för att påverka… Resorna bekostas ju av oss skattebetalare, men ger enligt min mening inte så stor utdelning i form av klirr i landskapskassan.
Ja, så kan det gå med den underbara förändringen och förnyelsen av kommunstrukturen också. Då kanske vi får anledning till att återkomma till att det var bättre förr. Men då kanske det är för sent att tänka om, och i nya banor, även för fler än kommunernas bakåtsträvare.
Runa Lisa Jansson
