För skärgårdens överlevnad
Diskussionen om strukturella förändringar har påbörjats rätt sent i den samhällspolitiska debatten på Åland. Främst är det den kommunala sektorn som varit aktuell. Förra veckan behandlades ämnet i en artikel i Hufvudstadsbladet. En anonym tjänsteman konstaterade att landskapet inte har resurser att bidra med medel som gör det möjligt att upprätthålla den nuvarande kommunstrukturen. Det betyder att antalet kommuner inte kan bibehållas på nuvarande nivå. Jag håller med om att förändringar måste ske.
Skärgårdens position är utsatt eftersom enheterna är små och geografin spridd. Avståndet till den så kallade huvudön är nästan fyra timmar i restid, en sammanslagning förefaller av praktiska orsaker att vara svår. När man dessutom beaktar den negativa inställningen till skärgården som existerar bakom kulisserna i de politiska korridorerna så är också det mentala avståndet stort.
I nämnda artikel konstaterar stadsdirektören i Mariehamn Edgar Vickström att skärgården och glesbygden får frodas och leva på egna villkor. Det är klart att det i hög grad beror på befolkningen hur man klarar sig men samhället utgör en helhet som också Mariehamn är beroende av.
Ett par exempel som konkret skulle bidra till Brändös överlevnad och utveckling kan jag komma med men jag är inte säker på att de tilltalar Vickström eller andra beslutsfattare. Bevilja nya tillstånd för fiskodling som producerar hälsosamt livsmedel. Om det är möjligt sätta stora resurser på att få tillstånd att marknadsföra snus som är skadligt för hälsan skall väl fiskodling kunna tillåtas. Ändra jordförvärvsreglerna så att det är möjligt för icke ålänningar att köpa fastigheter så får skärgården inflyttare.
Olof Öström
