Flyttkarusellen i Mariehamn
Mariehamns stadshus är i farozonen. Det planeras ingrepp i stadshusets interiör som allvarligt skulle skada professor Soncks arkitektur.
Socialkansliet föreslås flytta till stadsborgen. För personalens säkerhet skall entréaulan skiljas från den monumentala trappan som leder till övre aulan och festsalen. Flera rymliga utrymmen skall fyllas med små rumsceller och mellanväggar måste förtjockas. I stället för att vara en välkomnande öppen interiör skall det bli något som leder tankarna till välbevakat fängelse.
Stadens främsta symbolbyggnad skändas. Interiören är lika betydelsefull som exteriören. Vi kan söka en parallell till denna åverkan i den monstruösa spiraltrappa som anbringats på Navigationsskolans fasad, en annan Sonckbyggnad, för att möjliggöra ett elevcafé på taket.
Arkitekt Ragnar Östberg som skapat Stockholms stadshus var aldrig lika uppburen som Sonck. Ändå värnas detta hans verk pietetsfullt som en nationalklenod. Mariehamn är tydligen inte vuxet att rätt förvalta sitt stadshus som är av högsta byggnadskulturella dignitet. Jämfört med andra administrativa byggnader vid stadens torg ligger stadshuset i en klass för sig.
Stadsledningen har engagerat sig i en sällan skådad omflyttning av stadens förvaltningar. Motivet lär vara att spara pengar.
Min bedömning är att roten till det onda ligger i Tekniska verkens nybyggnad. Med skickligt dold agenda byggdes en mastodont med lånade pengar. Nu bekymrar man sig över tomma utrymmen.
Flera gånger har stadsarkitektkontoret tillfrågats om man inte villa flytta dit. Man kan ana en önskan att kontrollera stadsplaneringen genom att underställa arkitektkontoret den tekniska ledningen. Så har det gått med den viktiga posten som stadsträdgårdsmästare i trädgårdsstaden Mariehamn. Den är numera närmast att betrakta som en arbetsledartjänst.
Slakten av stadsarkitektkontoret har i själva verket redan börjat. I stadens eget byggande har den arkitektoniska utformningen lagts under tekniska verken. Ansvaret har flyttats från arkitekter till ingenjörer. Ett exempel på vart detta leder har vi i Nyängens nya daghem. Det tillfälliga barackdagiset har ersatts av ett permanent, platsbyggt barackdagis, en skamfläck för det offentliga byggandet. Huset saknar allt vad arkitektonisk kvalitet heter. Den upphöjda och synliga platsen hade krävt något helt annat.
Nu skall Tekniska verkens röda byggnad fyllas med våld. Stadsarkitektkontoret och byggnadsinspektionen skall ut ur stadshuset och in i Tekniska verken. Socialkansliet med specialbyggda nya utrymmen i Nyfahlers skall pressas in i stadshuset.
Stadens tidigare ledning har ansett att stadsarkitektkontoret hör ihop med stadens högsta ledning. I sina nuvarande utrymmen har personalen en utomordentlig arbetsgemenskap. Att slå sönder och försvåra en fungerade, mycket krävande verksamhet leder till reella kostnader som är svåra att kalkylerna.
Byggnadsnämnden med sin inspektion är lagstadgad och bör vara fristående från Tekniska verken som ju själv är en flitig byggare. Trovärdigheten kan rubbas om byggherren lierar sig med inspektionen. Redan nu finns brister. Det är t.ex. anmärkningsvärt att Tekniska verken ännu inte anhållit om slutsyn på sitt snart 10 år gamla kontorshus.
När man som utomstående följer med flyttkarusellen och förslag till besparingar är det som om allt arbete tidigare generationers politiker och tjänstemän utfört i grunden skulle ha varit fel. Och så är det naturligtvis inte, men tekniska verken var en stor felsatsning. Huset byggdes för expansion men utvecklingen är den motsatta.
Allt mindre görs i huset, det mesta upphandlas av privata entreprenörer. Min uppfattning är att byggnaden inte längre är ändamålsenlig. Börja sparandet här, hyr ut huset åt utomstående! Visa hänsyn till stadshuset.
Folke Wickström,
stadsarkitekt 1974–2005
