Flera perspektiv i abortfrågan
I Nyans krönika i lördags tar Felicia Bredenberg upp frågan om fri abort. En fråga, som ju inte kommer upp i lagtinget, men kanske just därför så tänkte jag skriva några personliga rader. Det sägs ju att ”partiet” ÅLD bara skriver om en enda sak.
Felicia Bredenberg skriver om det som jag uppfattar som den självklara rättigheten till den kvinnliga kroppen.
Men när det gäller abortfrågan, så är krönikan väldigt ensidig. Det finns nog många andra argument i denna knepiga fråga och även helt annan syn på abort, än den som Bredenberg för fram.
Till krönikan. Bredenberg skriver enbart om rätten till den kvinnliga kroppen.
I diskussioner kring abort så brukar man även tala om rätten till ett liv. Det är ju fråga om ett nytt liv, även om det befinner sig inne i en kropp.
Livet inleds vid befruktningen, men redan vecka fem så är det ett hjärta som slår. Visserligen inne i en annans kropp. Men vem har den etiska rätten till detta liv? Är ”rätten att döda” entydligt och alltid starkare än ”rätten till den egna kroppen”?
Det är kanske därför som vissa länder har en låg gräns för när aborter får ske.
Om de ens får ske. I Sverige kan man få dispens ännu i vecka 22, medan läkarvetenskapen nu klarar av att rädda prematurer i samma vecka. Hur tänker Bredenberg där? ”Rätten till den egna kroppen” kontra ”rätten till liv”.
I Europa är det främst i de katolska länderna, exempelvis Irland och Spanien, som man har eller vill införa mycket stränga regler kring abort.
I USA har däremot den katolska kyrkan på vissa håll delat ut flygblad om att det skulle vara en dödssynd att rösta på en demokrat i presidentvalet, eftersom de är för kvinnans rätt till abort. Flera av de republikanska kandidaterna kunde inte ens godkänna abort i samband med våldtäkt eller incest.
I åtminstone en delstat i USA har man lagförslag om att aborterade foster borde få en begravning.
Detta visar hur olika denna fråga behandlas på olika håll på jordklotet.
En helt annan frågeställning är att det även finns otaliga som av en eller annan orsak behöver få kostsam hjälp för att få ett barn. Det kan vara fertilitetsbehandlingar eller det kan vara adoptioner från andra länder.
Vi talar hela tiden om betydelsen av att befolkningen måste öka.
Men varför kunde vi inte se om de olika problemställningarna kunde matchas ihop? Varför skall vi å ena sidan aktivt tala för en politik där vi vill ta emot personer från främmande kulturer och å andra sidan aktivt döda friska foster, som kanske kunde födas och senare uppfostras av andra personer?
Jag rekommenderar att Bredenberg skulle tänka ett varv till och ta med lite fler argument och problemställningar i frågan.
Och jag vill påpeka att detta enbart är en personlig reflektion och problematisering. Inte ett politiskt ställningstagande.
Stephan Toivonen
Svar: I min krönika kritiserade jag Finlands lagstiftning, inte Sveriges. Jag håller med Toivonen om att det finns flera omständigheter kring abort som går att problematiseras. Jag anser dock att abortlagstiftningen inte ska baseras på religiösa argument eller på demografiska utmaningar.
Felicia Bredenberg
