Finskakunskaper viktiga för Åland
Engelskan är mera relevant än finskan i näringslivet. Det skriver ÅSUB i en färsk rapport.
På ett Åland där färre och färre ens har ett vitsord i finska på slutbetyget från grundskolan så är ju detta ljuv musik för öronen. Eller är det? Självklart inte. För det första gör vårt geografiska läge och statstillhörighet att finska språket kommer att vara värdefullt att behärska en lång tid framöver.
Otaliga är de tillfällen då finskan är ”bra att ha” som privatperson, inte minst i kommunikationen med olika typer av myndigheter på rikssidan.
Det stämmer att engelska är mera relevant för företagen. Men. Finskan kommer hack i häl. Vi ålänningar kommer i kontakt med engelska dagligen på olika sätt, inte minst genom nöjes/nyhetsmedia. Men för de som inte behärskar finska så stängs bra många dörrar till näringslivet. Det visar ÅSUBs rapport, om man vågar ta till sig fakta. På frågan om kunskaperna i finska motvarar företagens behov, svarade över hälften att det fanns brister. När dessa företag ska rekrytera är det ingen högoddsare att man, även om det är känsligt att skriva ut i jobbannonsen, väljer en ”anställningsbar” person med hyfsade finskakunskaper.
Så här är det . Åland är, och ska förbli, enspråkigt svenskt! Men det innebär inte att ”ju färre ålänningar som kan finska desto bättre” som en ÅF-politiker uttryckte det på facebook. Språk och kunskap är makt och aldrig tungt att bära. Det innebär inte heller att vi i officiella kontakter och handhavanden ska godta att kontakterna sköts på finska, bara för att undvika krångel. Inte heller att vi inte ska fortsätta kräva vård på svenska, som vi har rätt till. Nej, vi ska krångla, för svenska språket är grundbulten i den åländska självstyrelsen!
Jag tycker det är fantastiskt att så många ungdomar väljer att studera i Sverige och tror själv att det är bara bra om ungefär hälften gör så. Vi får det bästa av två världar! Det är också glädjande att vi vänder oss mer och mer mot mälardalen med Stockholm som en metropol som växer så det knakar. Men vi behöver också förhålla oss till Finland, finländare som vi (också) är.
Jag tror vi behöver diskutera utifrån hur behoven ser ut. Undervisningen bör bli mer praktisk. Målet är att man ska våga prata, annars är det ju ingen vits. Så kanske det inte är hela världen om dagisbarnen sjunger imse vimse spindel, 2:orna läser Aku Ankka, 4:orna ser en barnfilm, och 5:orna börjar sätta tänderna i den finska grammatiken när språket hamnar på schemat?
Jag har sett hur grupptrycket spelar en stor roll i barnens val av finska. Det är tråkigt, för som 11-åring har du inte riktigt förmågan att inse att du kanske kommer att behöva en grundläggande finska den dag du sitter på jobbet med telefonen i örat och ska göra dig förstådd.
Om du fick jobbet det vill säga. Det kanske gick till någon annan?
Tony Wikström (S)
