Finland har slagit hål i den åländska folksjälen
Vi känner en stigande, uppriktig oro bland ålänningarna över hur Finlands regering hanterar vår självstyrelse – vår internationellt förankrade lagliga rätt att så långt som möjligt bestämma över oss själva, vårt svenska språk, våra seder och vår kultur.
Den senaste tiden har tomma löften, svek och ensidiga beslut avlöst varandra från beslutsfattarna i Helsingfors. Det gäller allt från uteblivet vindkraftsstöd och brutna löften om rättmätigt justerad klumpsumma till förslag om båtskatt och indraget bostadsbidrag för finländska elever som studerar på Åland.
Den finska regeringens agerande i frågor som rör Åland har haft en gemensam nämnare: Åland drabbas negativt. I sin kamp för att försöka få Finlands ekonomi på fötter skyr regeringen inga medel och längst underst i prioriteringshögen över samhällskonsekvenser ligger Åland, ålänningarna och självstyrelsen.
Istället för att lägga energi på kreativ utveckling av morgondagens självstyrelse tvingas Ålands politiska företrädare göra ständiga brandkårsutryckningar för att rädda det som räddas kan med anledning av de finska dekreten. Och varje gång kommer de åländska politikerna hem från Helsingfors med förhoppningar om förbättrade relationer och löften om att varje förslag till förändringar som berör Åland, i enlighet med självstyrelselagen, ska beredas i samförstånd.
I ett pressat läge då förtroende för finska politiker redan är svårt sargat drämmer regeringen, ledd av finansministeriet, till med storsläggan och överlämnar en ensidigt beredd proposition till riksdagen – ett förslag som över en natt skulle urholka självstyrelselagens innehåll och betydelse som grundlagsenligt fundament för ålänningarnas självbestämmande.
Utan att höra Åland vill regeringen göra en omvälvande förändring i det ekonomiska systemet för återbetalning av skatter till Åland, den så kallade klumpsumman. Förslaget bottnar i den föreslagna social- och hälsovårdsreformen (SOTE), som i praktiken överhuvudtaget inte berör oss på Åland.
Förutom på en väsentlig punkt: Finansieringen av SOTE-reformen innebär en kraftig höjning av den statliga inkomstskatten för alla ålänningar. För att förhindra detta vill regeringen införa ett särskilt skatteavdrag för ålänningarna och samtidigt kraftigt sänka Ålands årliga – i förhållande till befolkning redan alldeles för låga – klumpsumma.
Efteråt visar det sig att finansministeriet räknat fel och att Åland skulle förlora över 16 miljoner per år på förslaget. Och vad händer? Jo, sin vana trogen urskuldar sig den finska regeringen och lovar rätta till misstagen, säkert i förvissning om att de åländska protesterna ganska snabbt tystnar.
Men frågan är om inte övertrampet denna gång är så pass gravt att den sittande regeringen förlorat sitt förtroende bland ålänningarna. I perspektiv av att Finland ständigt försummar sina förpliktelser gentemot självstyrelsen och att Ålands anslutning till Finland 1921 de facto skedde mot ålänningarnas uttryckliga vilja bör man även ställa sig frågan om Finland har förbrukat sin självpåtagna styvmoderliga överhöghet över Åland.
I ett allt mer förfinskat Finland finns ingen plats för ett enspråkigt svenskt, självstyrt område. Processen går inte att stoppa. Agerar vi inte nu riskerar Åland att hamna i en återvändsgränd som blir ytterst svår att ta sig ur.
Ålands Framtid
Axel Jonsson, Brage Eklund, Rolf Granlund, Anders Eriksson, Pia Eriksson, Ove Andersson, Hanna Segerström, Gunder Andersson, Andreas Qvarnström, Birgitta Johansson, Dick Klingberg, Stig Kottelin, Jonny Landström, Kurt-Ove Lindh, Lisa Gustavsson, Lasse Karlsson, Magnus Jansson, Anders Påvall, Joel Widengren
