Finansministern har försökt vilseleda er
Budgetdebatten inleddes av ett gruppanförande på följande sätt:
”En av de mer märkbara åtgärderna är införandet av ett skatteavdrag riktat till låg- och medelinkomsttagare. Personer med 35.000 och mindre i årsinkomst får genom avdraget en hundralapp mer i plånboken. Pengar som kan användas till köp av tjänster och varor.”
Tydligare än så kan det nog inte uttyckas.
I mitt anförande sade jag att de, som ligger under 13.900 inte kommer att ha någon nytta av avdraget. De är cirka 6.000 personer.
Finansminister Mats Perämaa replikerade då: ”Jag har svårt att tro att alla representanter för medierna och de övriga 29 lagtingsledamöterna skulle ha missförstått detta och inte begripit en så självklar sak, att om man gör ett skatteavdrag så kan man bara göra det om man har betalat in skatt.”
Citatet, var taget från det stenografiska protokollet av gruppordförande Viveka Eriksson (lib). Tydligen hade den liberale finansministerns ”självklara sak” inte uppfattats av den liberale gruppledaren.
Å andra sidan sade ministern i sitt anförande: ”… föreslår vi ett arbets- och pensionsinkomstavdrag för totalt 1,3 miljoner, som kommer att gynna låg- och medelinkomsttagare.”
Eriksson fortsatte med: ”Liberalerna tycker att det är bra att gynna dem med minst inkomst som ofta har svårt att få ekonomin att gå ihop, ofta handlar det om kvinnor och i många fall också ensamförsörjande. För oss har det också varit viktigt att pensionärerna inom inkomstspannet finns med i gruppen, som får göra avdraget.”
En vacker tanke, men detta avdrag kan användas av dem, som har en inkomst över 13.900. De räknas som medelinkomsttagare enligt den definition som ÅSUB använder. Gränsen för låginkomsttagare går vid 60% av medianinkomsten, vilket råkar ligga kring 13.900 euro på Åland.
Den övre gränsen ska justeras till 55.000 euro och då får regeringen svårt att värja sig mot avdraget även riktas höginkomsttagare.
I remissdebatten hänvisades till Reinfelds avdrag i Sverige. Även detta var fel. Mannen bakom jobbavdraget var finansminister Borg.
Men iden med jobbavdraget var kopplingen till inkomstuppgörelsen. Om lönehöjningen var liten, så skulle jobbavdraget göra att folk ändå fick mer pengar i plånboken. Systemet fungerade bra och Sverige behöll sin konkurrenskraft.
Systemet kom även till Sipiläs Finland, där en skattesänkning fastställdes i Finlands riksdag härom veckan.
Men även där i enlighet med den gamla principen om att barnen är snälla så kommer julgubben med många klappar. Ålands regering kastar en godispåse åt alla medelinkomsttagare och hoppas väl på röster vid nästa val, vilket jag kallat ”populistiskt avdrag”.
Nej, vi kan jämföra det med Trumps pågående skattesänkning. Även den, en kravlös skattesänkning inför jul.
Ett annat syfte var att stimulera tillväxten.
Den finska skattesänkningen är cirka 300 miljoner euro, vilket ger en sänkning på cirka 1.3 miljoner på Åland, vilket är lika stor som effekten av det planerade avdraget. Jag har inte funnit beräkningar på effekten av finska skattesänkningen, men jag har hittat beräkningar av effekterna i USA. Om vi bortser från president Trumps uppskattningar så beräknar ekonomerna i vita huset att effekten skall bli en ökning av BNP med 0,8%.
I USA blir skattesänkningen 150 miljarder e eller cirka 450e /person. Det åländska avdraget sänker skatterna med 45 e/ person. Det är rimligt att ökningen av BNP blir bli 0,08%, vilket ligger inom felmarginalen.
Jag vill citera lagförslaget: ”För att lindra beskattningen av låg- och medelinkomsttagare, och samtidigt stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning” Samt ”Skatteåtgärder, som lindrar beskattningen av låginkomsttagare kan på ett allmänt plan ses som positiva för jämställdheten genom att kvinnor generellt har en lägre inkomst än män”.
Kunde vi enas om att avdraget inte ger några pengar, som kan användas för att köpa varor och tjänster för låginkomsttagare?
Kan vi enas om att avdraget inte kommer att ge mätbara effekter på tillväxten?
Kan vi enas om att är just är kvinnorna och pensionärer med låga inkomster, som står utanför nyttan av det avdrag?
Kanske detta även kunde vara en tidpunkt att enas om att Lagtinget inte bör ta över mer beskattningsrätt?
Bästa socialdemokrater, med Göte Wine och Sara Kemetter i spetsen, jag hoppas att det nu, om inte förr, börjar gå upp för er att finansministern har försökt vilseleda er, precis som han kanske lyckades vilseleda sin egen grupporförande. Jag hoppas att ni kan stöda mitt förslag, som går ut på att lagen skall förkastas.
Ni kunde istället minska neddragningen av landskapsandelarna. Vi vill nu sänka landskapsandelarna med 4 miljoner, och sedan ge ett avdrag om 1.300.000 till ålänningarna. En rundgång, som kan kosta 100.000 euro per år och som inte ger någon ökning av välfärden.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
