Fiktiva medier i Finland
Efter att jag skrev romanen om ”Guds Lilla Barnskara” där min uppväxt blev nedskrivet inne i en garderob blev den sedan mycket uppmärksammat på Åland. Efter publicering krävde jag en utredning av den misshandel som pågick under denna tid inom barnavården. Att de åländska politikerna efter att utrett vad som hände sedan valde att hyckla med ceremonier och annat i stället för att ersätta och kompensera lidandet vi som barn utsattes för är mycket klandervärt.
Med detta visar de att de valde att sopa egen historia under mattan. Faktum har jag kritiserat och som jag kommer att kritisera ända till den dag då jag lägger näsan i vädret.
Efter min författardebut engagerade jag mig i vanvården av barn även här i Sverige. Fortsättningen blev att jag även skickade frågan vidare om vad som hände i Finland under samma tid. Efter träget skrivande och tragglande i pressen tog politikerna till sig frågan att utreda där det visade sig att i Finland kränkte man ungdomar och barn även där på ett rent systematiskt sätt vilket även visade på hur man med medeltida metoder skulle fostra dem som föräldrarna övergett.
Vad man sedan fram till idag sedan visat är att man som i Finland på samma hycklande sätt bad om ursäkt som man gjorde på Åland samtidigt som man sopade det hela under mattan utan att ge dem kompensation man slog och förnedrade på alla tänkbara sätt. Någon kompensation har man aldrig nämnt i Finland samtidigt som man idag skålar i Champagne då det gäller egen självständighet från ryssen. Detta samtidigt som man under samma tid sedan slog och kränkte sina barn.
Frågan jag ställer och säger nu ett år efter utredningens publicerande är att media i Finland borde skämmas som fega och ynkliga då de inte visat något större intresse i att värdera och ifrågasätta politikens agerade. Tydligt är likvärdigheten den att i Finland kan man misshandla barn med att be om ursäkt och sedan gå vidare som om inget hänt. Detta utan att media ifråga sätter politiker som hycklar fritt och brett där de visar sitt nollsummespel spel där de tillsammans sedan höjer champagneglaset vid politikernas bord.
Vad som tydligt är tydligt idag är att den så kallade fria pressen i Finland lever efter samma mönster som i gången tid. Tydligt kliar media i Finland politiken på ryggen vilket framträtt i all sin nakenhet främst då det gäller den statliga televisionen. Frihetskampen från ryssen ska firas under hela året. Champagneglasen ska höjas medan man sopar allt negativt under mattan. Media tiger still och skriver om krigets hjältar och allt det goda medan man gömmer det onda och som tydligt ska framträda för att bygga finsk frihet på.
Media i Finland borde analysera sig själva om och hur de fortfarande lever kvar i rädsla om att inte störa den store grannen i Öster. Media i Finland visar tydligt hur de fortfarande inte vågar eller heller störa det politiska etablissemanget. Tydligt kan jag se detta genom den utredning som visade på hur man misshandlade sina barn och som politiken borde ställas till ansvar där samhället är skyldiga att kompensera dem de misshandlat. Detta har media inte ifrågasatt lika lite som de skrivit och berätta om ovärdigheten.
Tydligt gillar de vad politiken säger utan att ifråga sätta dem. En press som på detta säger sig var en fri press visar att den frihet de påbjuder är på politikens villkor vilket är fegt och klandervärt i ett land som säger sig vara självständigt.
Media som lever i villfarelsen om att man ska hålla sig väl med politikerna är en dålig press som hör diktaturer till. Mera rätt upprätthåller man en skendemokrati då man inte vågar gissla sina politiker. Här borde man i Finland skämmas som inte ställt politikerna mot väggen och som anser att misshandel av barn inte anses ska behövas kompenseras.
Media borde skämmas där de skålar för frihet medan man glömmer och gömmer att vara de samhällsgisslare man borde vara men som man i Finland inte är. Skäms!
Krister Lumme
